hkankerosblogg.blogg.se

Det finns ljuvliga pärlor i Laestadius skrivna predikningar. Här är ett stycke från Kristi förklaringsdags (7:e eft Tref) predikan.

 

"Ty idel lag utgör Förälderns bestraffning, den förskräcker syndaren och gör hennes hjärta hårt, men när Förälderns tårar, eller Frälsarens andliga och kroppsliga pina, börjar bränna samvetet, först då åstadkommer de den rätta sorgen och bedrövelsen, de krossar det stenhårda hjärtat. Så vittnar Luther om sig själv, att Guds stränga rättfärdighet i lagen åstadkom hos honom en stor plåga, fruktan och bävan, men Frälsarens lidande var det som förkrossade  hjärtat"

 

En klockren beskrivning av prosten Laestadius hur Gud i sin stora nåd leder en människa från otro till tro. Endast lag eller endast evangelium gör inte ensamt en icke troende människa till ett Guds barn. Utan ett svärd med egg på bägge sidor måste användas för att föra en människa från djävulens rike till Guds rike.

 

Vi ser också i detta stycke att detta är ingen laestadianism utan prosten slår på samma spik som Luther. Och bägge två ville alltid förkunna ett helt Guds ord. Vi får be den himmelske Föräldern att ingen börjar ändra den lära som Luther och Laestadius ville predika.

I alla tider har det funnits människor i kristenheten som vill redan här på jorden avgöra vem som är kristen och inte kristen. De märker inte hur de vill göra Jesu återkomst överflödig. Vi läser ju i bibeln att Jesus ska komma och skilja männskorna på högra och vänstra sidan om sig (Matt. 25:32). Med sitt pekande och dömande i ord och blick så är det som om dom ropar: Jesus, du behöver inte komma, vi har redan sorterat färdigt åt dig!

 

De har inte läst och förstått vad aposteln Paulus skriver till Galaterna i femte kapitlet om Andens frukter. De är dessa som är en kristens kännetecken enligt verserna 22-25. 

 

 

Ett kännetecken hos en vilseförd är att han eller hon är rädd för att dö. T.o.m. bikten blir en plikt. Har man inte biktat sig för det senaste felsteget så hamnar man i helvetet om man dör! Så snett far det och detta varnar Paulus för i början av femte kaptlet. Beror det på dig så blir det svår t, beror det på Jesus så bär det till himmelen. Se på Jesus och inte på dig själv, se på honom som ropat "Fader förlåt dem ty de vet inte vad de gör". Bikta sig är vad en kristen FÅR och VILL göra. Gud ser till den  kristnes hjärta och där finner Han ett ödmjukt sinne och förlåter dig innan du hunnit be om förlåtelse.

 

Ett kännetecken hos en kristen är striden mella köttet och Anden, Paulus säger ju i samma kapitels sjuttonde vers, att detta är orsaken till att den kristne inte gör vad hon/han vill. Märk väl, Paulus säger inte att den kristne gör vad hon/han inte får göra. Det är här Fariseén farit vilse, det är därför han vaktar på andra och ser med dömande blickar. Lagen som skrevs för att väcka hedningen, har ordalydelsen "du skall" "du skall inte". Men Paulus skriver "så att ni inte gör vad ni vill" i sjuttonde versen. Detta betyder att den kristne som fått känna Kristi kärlek läser lagen så här "jag vill" och "jag vill inte".

 

I 1.Mos. 39:9 ser vi kännetecknet hos en kristen. Låt Josefs ord vara vårt stridsord i kampen mot frestelserna "Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" Han kände sig älskad av Gud, därför ville han älska tillbaka.

 

I den sista versen i femte och sjätte kapitlets första vers i Galaterbrevet, får vi råd hur vi ska hantera varandra om allt inte går rätt till enligt Guds ord. Må Gud ge oss Natans visdom i den uppgiften. (2.Sam 12).

Under veckan som gått blev det ett stort hallå i Finland då Päivi Räsänen i ett tal sa att som kristen ska man lyda Gud mer än människor, dvs hon citerade Bibeln och ville visa hur det är att visa sin kristna tro i praktiken. Exemplet var aborter och hur en kristen som arbetar inom vården ska få välja arbetsuppgifter efter sitt samvete.

Sveriges radio och andra utländska medier har spridit detta utanför Finlands gränser. Vi i Sverige fick höra hur flera finländska medborgare lämnat finska kyrkan pga av Päivis uttalande. Att uttala sig så och samtidigt vara minister i en västerländsk regering kan vara känsligt.

 

I undersökningar får vi löpande höra att år efter år minskar andelen nordbor som bekänner sig som troende på Gud. Ännu färre blir det år efter år som är aktivt troende. Detta resulterar i ett större accepterande av synder mot Gud, som för hundra år sedan aldrig skulle tillåtas i våra nordiska länder. T.ex. homosexvigslar, aborter m.m.

 

Tänk att vi som bor i länder med flaggor tecknade med ett kors i olika färger, ett kors som visade att vi var kristna länder, har blivit de mest hedniska i västvärlden. Det verkar som om infödda missionärer som vågar stå på sig i sina uttalanden med Guds ord som grund, får stå där till allmän bespottelse och det är t.o.m. okay att kränka dem offentligt.

 

När kyrkan i Sverige godkände homosexvigslar, fick man höra afrikanska biskopar som föreslog att de skulle komma och missionera här från Afrika. De känner väl tacksamhetskuld och vill göra det omvända som de fick för många år sedan härifrån. Kanske det skulle bita mer om utländska missionärer predikar åt nordborna än folk ur egna led ställer sig på murarna och blåser i basunerna. Ingen profet blir väl aktad i sitt fädernesland som skriften säger.

 

Ett exempel jag själv erfarit var när jag reagerade på hur Luleås KD fick stå i skamvrån för att de inte ville använda skattemedel för att hjälpa pridefestivalen ekonomiskt. Man fick ganska beska kommentarer. Ni kan själv läsa:

 

Sångboken som jag skrev om i förra inlägget, har en baksida också. Där lade vi en bild på ett kors och en krona. Texten finns på många tavlor i kristna hem. Lina Sandell har skrivit en sång som börjar med dessa orden.

 

Vi har efter en hel del arbete, äntligen fått den nya psalm- och sångboken till stormötestältet färdig för användning. Under helgen som gick kunde vi inviga den på Haparanda sommarmöte. Förutom psalmer och sånger så blir en sångbok inte klar utan pärm. Jag tyckte att även pärmen kan förmedla ett budskap, därför valde vi till framsidan en bild med Jesus och barnen. En bild säger mer än tusen ord och när jag ser bilden framför mig, når ett budskap klart till mig. Det är i första hand riktat till barnen och ungdomarna, som jag känner ett stort behov av att få säga något åt.

 

När du kära barn och ungdom, eller du äldre som vill kalla dig för Guds barn, ser denna bild med Jesus som har ett barn i famnen och två andra barn står tätt intill med blickarna riktade mot Jesu ansikte. Tänk dig att du är i dessa barns ställe när du sitter och lyssnar på eller läser Guds ord. När du har ditt hjärtas tro i din blick mot Jesus och hör vad Han vill säga, så kommer han att känna igen dig då Han kommer för att hämta hem de sina en gång. Det viktigaste för ett naturligt litet barn är att få mycket kropps- och ögonkontakt med sina föräldrar. Detta ger en harmonisk uppväxt och en större chans att barnet kommer att visa kärlek till sina föräldrar även då när det inte mer ryms i famnen. Så är det även andligt sett, ju mer Guds ord barnen och ungdomarna får höra, desto mer kärlek kan de visa mot sin Frälsare när de blir äldre.

 

En man växte upp i en ort i norra Norge tillsammans med flera andra familjer som var kristna. Detta var för länge sedan då de inte hade någon elström där. De hade ingen telefon, ingen radio, ingen TV, inget internet, inga krogar, inga systembolag, inga idrottsarenor, ingen skräpliteratur, ingen tillgång till pop o rockmusik eller andra för oss idag moderna saker som många anser vara farligt för kristna barn och ungdomar. Ändå var det mer än nittio procent av barnen och ungdomarna som i vuxen ålder förnekade sin barnatro. Då för länge sedan när det ordnades med Gudstjänster i samhället, for de äldre oftast utan barnen för att höra Guds ord. 

 

Vad lär vi oss av detta? Jo, att det inte beror på hur mycket frestelser som lockar ifall barn och ungdomar ska behållas i tron. Nej, det beror på hur ofta de får sitta i Jesu famn och höra Hans kärleksbudskap. Om det idag finns dubbelt mer fretelser som djävulen vill locka oss bort från Jesus, så behövs det tredubbelt mer tillfällen till umgänge med Guds ord. Detta får barnen och ungdomarna i kyrkan och bönhuset när Guds ord predikas, i söndagsskolan, under konfirmationsundervisningen, då de får sjunga psalmer och sions sånger och under samtal med sina föräldrar om vägen till himmelen.

 

Jag kan föreställa mig att barnen på bilden inte endast lyssnade på vad Jesus sa, utan de hade tusen frågor till Honom. Till Honom som har alla svar. Som vuxna och föräldrar ska vi inte endast ha en monolog utan en dialog med de yngre när det är fråga om saker som gäller deras eviga väl. Må vi be om visdom till vår himmelske Far att rätt och varsamt sköta om Hans små lamm.