hkankerosblogg.blogg.se

Ibland får man höra uttryck som "att djävulen erbjuder en lättare kristendom". I samband med detta brukar det ofta tilläggas att det innebär köttslig frihet, mindre frestelser, anpassning till världen. Så långt kan alla hålla med om att detta låter rätt. Men när predikanten börjar bli mer konkret, så blir det på en gång besvärligare. Så länge han håller sig till bibeln och nämner t.ex. att lite lögn, stöld, baktal, vrede med mera blir lovligt, är det ingen bibeltrogen som protesterar. Men går predikanten in på texten 1.Joh.2:15-17 om att inte älska världen och det som finns i världen och drar personliga slutsatser om vad detta innebär konkret, så finns det de som inte håller med och andra som får en favoritpredikant.

 

Vad många inte tänker på, är att det är en lättare kristendom om man gör ett eget syndaregister med ovan nämda text och sedan sätter sig som vaktpost i Guds rike. Man börjar se efter vars de verkligt kristna finns, det räcker inte med de tio buden eller de synder som Jesus räknar upp i bergspredikan. Inte räcker de synder som apostlarna räknar upp i bland annat Gal. 5:19-21. Man liknar mer fariseérna under Jesu levnadstid som inte godkände lärljungarna som Guds barn då de åt ur åkern på sabbaten (Luk. 6), men man märker det inte själva. Om någon börjar fråga var i bibeln det står, så säger de att "förr har man alltid sett det eller det som synd".

 

Slutsatsen blir att en lättare kristendom är både köttslig frihet och fariseism. Paulus är en av få kända exempel på människor som bekänt sin egenrättfärdighet, men det finns många fler som bekänt och ångrat sin köttsliga frihet.