hkankerosblogg.blogg.se

Efter senaste inlägget kommer andra minnen från ungdomsåren. Ett av de märkligaste jag fått uppleva hände under min militärtjänst som nittonåring. I vårt logement sov 16 grabbar och när ljuset släktes på kvällarna kunde vi diskutera i mörkret innan det var dags att sova.

 

En kväll började en del av gänget berätta om sällskapandet med flickor. En av pojkarna berättade om ett tillfälle när han hade två förhållanden samtidigt på olika orter. Det fungerade ända tills flickorna överraskade honom och varandra genom att samtidigt komma till en festplats när han hade en så kallad ledig helg från sina flickor. Det uppstod sedan en ganska hård debatt om ifall det var okay att vara otrogen sin flickvän eller hustru.

 

Mitt under diskussionen under en kort paus mellan argumenten, såg jag från sidan mig själv sätta mig upp i sängen där i mörkret. (Alla visste om att jag var kristen.) Jag började berätta för mina lumparkompisar om hur jag blivit uppfostrad i denna fråga. Jag berättade om hur ett förhållande mellan man och kvinna under sällskapstiden och senare i äktenskapet fungerar enligt den bibliska läran. Jag tog fram positiva exempel jag själv sett på nära håll i församlingen. När jag såg mig själv sitta där och berätta så var jag så förvånad att jag inte kunde koncenterera mig på vad jag hörde bli sagt. Därför kommer jag inte ihåg mer än delar av talet. Lika plötsligt som jag reste mig upp så lade jag mig ned efter att ha sagt det som skulle bli sagt. Eftrer några sekunders tystnad hördes en röst från en säng från hörnet: - Kero har nog rätt! Sedan var det tyst och ingen sa något mer den kvällen. 

 

Något liknande har inte hänt före eller efteråt i mitt liv. Det var en märklig känsla efteråt inombords. Ingen av kamraterna från vårt logement har efteråt kommenterat det jag sa. Det enda jag märkte efteråt var att de visade respekt för min tro resten av tiden i armén.