När man har fått förmånen att växa upp i ett kristet hem, där Guds ord varit högt värderat, har man naturligtvis fått lyssna till otaliga predikningar i bönhus, kyrkor och stormötestält. I den gudstjänstmiljö man växt upp i, har ett återkommande tema i talen varit blodets röst. Predikanter och präster har ibland till och med varnat för att djävulen vill tysta ner blodets röst.
Vi har alltid fått lära oss att blodets röst var förkunnelsen om syndernas förlåtelse i Jesu Namn och Blod. Varken "blodets röst" eller "i Jesu Namn och Blod" finns skrivet i Bibeln. Var kommer dessa uttryck ifrån kan man undra. Först och främst ligger ett ofta citerat bibelställe till grund för blodets röst, nämligen Hebr.12:24. Där beskrivs hur vi kommit till Sions berg, till nya testamentets medlare Jesus och till stänkelseblodet som talar bättre än Abels blod.
När det gäller ordföljden "i Jesu Namn och Blod" är det betydligt enklare. När Petrus predikade i Kornelius hus, sa han, "var och en som tror på Jesus skall få syndernas förlåtelse genom Hans namn. Jesus talar själv vid första nattvarden Matt.26:28 om Hans blod som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. I Ef.1:7 säger Paulus att vi har förlossningen i Jesus genom Hans blod, syndernas förlåtelse. Petrus förtydligar var försoningen finns i sitt första brev 1:18-19, det finns inget tvivel om med vilket medel vi har frälsts från vårt fåfänga leverne, nämligen med Kristi dyra blod.
Redan i gamla testamentets offergudstjänster var det ett tecken på evangeliet att blod skulle rinna för att folkets synder skulle förlåtas. I Hebr.9:2 står det att då kunde ingen förlåtelse ske utan blodsutgjutelse.
Duger då ingen annan förkunnelse om syndernas förlåtelse, än i Jesu Namn och Blod? Här måste vi bläddra i bibeln för att svara på detta. Den tidigare omnämnda predikan som Petrus höll i Kornelius hus, så predikar han evangeliet om syndernas förlåtelse i genom Jesu namn. Krymplingen som tiggde vid sköna porten fick friska ben då Petrus och Johannes förkunnade orden: i Jesu Kristi nasareni namn, stå upp och gå. Johannes predikar evangeliet i sitt första brev 2:12, Jag skriver er kära barn, att era synder skall bli förlåtna för Hans namns skull.
Slutsatsen blir att vi inte skall förakta varken förkunnelsen "i Jesu namn och blod" eller "i Jesu namn". Inte blir det sämre ifall man förkunnar förlåtelsen i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Börjar man begränsa Guds församling genom att fråga med vilka ord evangeliet om syndernas förlåtelse har predikats, är man långt ute i sekterismens farvatten och simmar. Gud hjälpe oss från detta.
