hkankerosblogg.blogg.se

Efter att barn från väckelsen stannade hemma från temadagarna om HBTQ i Pajala högstadium, så gick mediadrevet igång ordentligt. Själv blev jag intervjuad av lokalradion. Andra har intervjuats av andra medier. Någon tid efter detta skedde en ännu större sak i detta sammanhang i grannlandet Finland. Ett stort steg togs där närmare den svenska nivån på eländet, i och med riksdagens omröstning om fortsatt arbete med lagändringen.

 

I ett samtal med rektorn i Pajala skola innan temadagarna, sa jag att svenska kyrkan tillsammans med några få grannländers kyrkor än så länge står ensamma bland världens alla kyrkor och religioner, på den sida som godkänner vigslar av samkönade. På något sätt försöker man få fram en bild av att väckelsen är annorlunda och ska stå ensamma och skämmas för sitt ställningstagande. I stället om man lyfter blicken globalt så hör svenska kyrkan till en minoritet bland världens alla kyrkor.

 

Bara för ett par generationer sedan så var det helt naturligt, även för hedningar, att mörkrets makt och krafter var det samma som djävulens verk. Nu när man hör media ta upp frågor kring den sexuella friheten om att leva som gifta utan att vara gift, att skydda sig mot graviditeter, att ha rätt till att göra aborter, att få rätt att följa sin sexuella läggning (HBTQ-frågan), så kommer det fram ett påstående att det finns mörka krafter som försöker hindra denna frihet, alltså de bibeltrogna föräldrarna.

 

Tänk vilken mäktig kraft djävulen har, på några årtionden har han, från att i tusentals år varit mörkrets furste, blivit avklädd sitt mörker och numera är de som försöker följa bibelns ord iklädda mörkrets klädnad. Inte konstigt att man hör rykten om att man från afrikanskt håll planerar att skicka missionärer till Sverige.

 

En fråga till oss bibeltrogna, ska vi vänta på afrikanerna eller ska sätta igång själva? 

Dagens evangelietext passar bra till fars dag.(Joh.4:46-54) Mannen som jobbade hos kungen är ett exempel på en pappa som har omsorg om sitt barn. Det som berör äkta faderskänslor, är när ens barn mår dåligt. Visserligen tar det hårt när barnet är kroppsligt sjukt, särskilt om man tvivlar på att det ska överleva. Vad som är ännu värre, är när man som kristen pappa och mamma ser sitt barn må andligen dåligt. Barnet vill inte mer komma och lyssna på Guds ord i bönhuset, kyrkan eller ens på sommarmöten. Sången som ljöd så klart och vackert innan tonåren har tystnat. Reaktionen på frågan om han/hon ska med till bönhuset eller kyrkan skär som en vass kniv i hjärtat, total nonchalans och kanske till och med ett hånleende. Den unges vänner har bytts ut mot sådana som man aldrig sett eller bara hört talas om. Kanske har föräldern hämtat sitt barn från tråkiga platser där man hittat honom eller henne drucken eller drogpåverkad. Ja det är då som skuldkänslorna rasar över en pappa, varför har jag misslyckats så här?

 

Detta bibelställe visar oss pappor att vi alltid får vända oss i tro och förtroende till Jesus. Han har lovat att den troende som inte tvivlar skall få allt som han ber.(Matt.21:22) Vi pappor borde be om mer förstånd att förklara kristendomen för barnen medan de är små. Kanske vi borde ordna med föräldrautbildning i att enkelt förklara kristendomen för barnen. Många gånger får man höra att barnen säger att de inte förstår det som predikas. Detta är något som predikanter och tolkar måste ta som hemläxa, för barnens och ungdomarnas bästa. Även som pappa måste man stanna upp och prata med våra barn och fråga dem vad de har förstått av det som predikas. Den andliga betydelsen ska genom Anden förklaras i de ungas hjärtan, men de bokstavliga orden ska förklaras med ordkunskap. Vi tolkar ju från ett språk till ett annat för att en del av församlingen inte förstår. Dagens barn och ungdomar växer upp i ett samhälle där många ord sällan eller aldrig användes i vardagen, vilka man får höra i bönhuset och kyrkan. 

 

Som pappa kan man ge många gåvor eller pengar till sina barn, men tron kan vi inte skänka till eller tvinga på ett barn. Detta måste komma från Gud. Vi kan endast berätta om Jesu kärlek och låta den kärleken speglas via en svag förälder. Vi kan med ödmjuka och förlåtande sinnen visa vad vi fått från vår himmelske Fader och ge dem en aning om hur mycket Jesus älskat oss. Vi får visa dem vad Gud vill att vi ska göra och vad Gud blir ledsen över om vi gör.

 

Det bästa minnet ett barn kan ta med sig i tonåren och vuxenlivet, är hur skönt det var att få somna med ett gott samvete som huvudkudde och att de sett hur glada föräldrarna var när de fick predika barnets synder förlåtna i Jesu namn och blod.