hkankerosblogg.blogg.se

Det har i alla tider funnits oro i Guds rike här på jorden. I naturen ser vi att det blir inte frukt på alla grenar och under varje sommar i alla träd, plantor och buskar. Lägger vi ett plastträd i trädgården sås er det alltid vackert ut, men det bär ingen frukt någonsin. Det är bara det äkta som bär frukt och det gör det inte alltid.

 

Nu känner jag ju endast till det som finns i min närhet, i de nordiska länderna bland väckelsens folk i den gemenskap jag vuxit upp i. Det ska läsarna ha i tankarna när jag beskriver det jag känner.

 

Den laestadianska väckelsen har sitt ursprung i Kristus Jesus, men frön från evangeliet har spridits med Andens vind från apostlarnas tid via Luther och många av de som fått nåd att tro sina synder förlåtna. Detta budskap nådde även prästen Lars Levi Laestadius som arbetade i den svenska kyrkan. I och med detta har väckelsen altid haft nära anknytning till kyrkan, trots att kyrkan fjärmat sig från Guds ord. Tidigt i väckelsens början har kyrkans präster i allmänhet inte accepterat att andra än präster ska förkunna syndernas förlåtelse till en ångrande syndare. Inte lämnade väckelsen kyrkan då. Sedan har det hänt ett och annat i kyrkan som väckelsens folk inte velat ta till sig, men man ville fortfarande inte lämna kyrkan. Trots att Johannes döparen sa att Herodes inte fick ta sin broders hustru, så har började kyrkans präster viga många par av Herodes frånskilda bröder och systrar. Inte lämnade väckelsen kyrkan för detta heller. Trots att Gud förskonat kvinnan från det tuffa arbetet som ordets offentliga förkunnare och församlingsföreståndare (predikant, präst, komminister eller biskop), (Johannes miste huvudet på grund av att han inte följde makten i landet eller kyrkan, utan följde 3.Mos.18, alltså Guds ord. Detta måste man vara beredd på om man nedsätts som ordets tjänare.) så började man viga kvinnopräster i kyrkan. Ändå stannade väckelsens folk i kyrkan. 

 

Nu har ytterligare ett steg tagits från den heliga skrift, man har börjat viga män med män och kvinnor med kvinnor, trots att Gud genom bl.a. Paulus beskriver det som synd i Rom.1. Nu har tydligen måttet för en del blivit rågat i väckelsen, man har inte samvete att betala skatt till kyrkan. Många, en stor majoritet, är fortfarande via dopet och skattsedeln medlemmar i kyrkan. Det uppstår diskussioner mellan vänner och bekanta. (ibland så att de till slut bara blir bekanta) hur man ska förhålla sig till kyrkan och vilken väg man ska gå då man lämnat kyrkan.

 

Den stora orsaken till oro i väckelsen på grund av kyrkofrågan är hur man ser sitt förhållande till kyrkan och det finns två sätt: 

1. Man har en religiös anknytning till kyrkan.

2. Man har en praktisk ickereligiös anknytning till kyrkan.

 

Har man en religiös anknytning till kyrkan, så lämnar man den då man inte har samvete att stanna kvar i "homokyrkan" som en del uttrycker sig. Man söker sig till en annan religiös organisation. De aktuella alternativen är Missionsprovinsen och en lekmannaledd verksamhet.

 

Har man en praktisk ickereligiös anknytning till kyrkan, så har man andligt lämnat kyrkan för länge sedan tillsammans med sina förfäder. Kyrkan är endast en samhällelig institution som används vid dop, konfirmation, nattvard, vigsel och jordfästning. Kristi kyrka är de församlingar som samlas för Guds ords hörande i pörten, bönehus, kyrkor, försmalingshem, sporthallar och tält. Så länge det finns ämbetspräster som ställer upp och sköter de fem anledningar som kyrkan kontaktas, så är man kvar. Man hanterar kyrkan som ett försäkringsbolag. Det viktigaste är Guds ords predikan, de fem andra viktiga sakerna är innantilläsning av en präst. Man är rädd att det blir värre oro i kristenheten om väckelsen tar hand om de fem andra sakerna. Vem ska göra det praktiska arbetet? ska han ha betalt? ska det bildas en styrelse som ska sköta arbetsgivaransvaret? Vem ska sitta i den styrelsen och hantera mina pengar? Tycker han eller dom lika som jag?

 

Jag personligen lutar mera åt grupp två. Jag skulle kunna tänka mig att vara med i Missionsprovinsen (MP) och ha ett liknande förhållande som förfäderna hade det för 70-80 år sedan till svenska kyrkan. En del är rädda för att det blir ett alltför intimt religiöst förhållande till präster som man inte känner, ifall man går med i MP.

Ett annat problem idag är att MP inte har tillgång till lokaler som väckelsens folk är vana att använda. Kyrkan i Sverige anser att har man skilt sig från sin hustru, ska man inte komma i hennes säng en natt var tredje vecka. Så ser många svenska kyrkans präster på MP, som inte accepterar deras förkunnelse.  

 

Jag tror att den dag som vi i väckelsen inte får vara kvar i kyrkan, utan med våld blir utkörda ur kyrkan, då är det dags att "starta eget". Frågan är bara, finns det anledning för kyrkan att jaga ut oss? finns det anledning för Herodes bröder i kyrkan att dra svärd? Har Johannes några predikantbröder kvar? Hur modiga är ordets förkunnare och hur ivriga förebedjare har dom i åhörarbänkarna?

 

 

 

Jag har gång efter annan blivit förundrad över Lina Sandells texter i hennes sånger. Vilken klar bild av försoningens hemligheter hon hade. Precis vad hela Guds frälsningsverk innebär, får hon med i sina sångtexter. Ett härligt exempel är sången "Jag är ej mer min egen...". I de första två verserna ryms budskapet som brukar ta en predikant eller präst en timme att förklara. Men i vers tre går hon ännu djupare:

 

"Men lär mig du o Jesus, att detta barnsligt tro! Och ge mitt arma hjärta, därav en salig ro, att jag ej endast skådar med sorgsen blick på mig, men frälst och glad och tröstad kan se mig ren i dig"

 

Denna vers duger inte för dem som vill plåga människor med krävande gärningslära och fariseism. Den äldre sonen som aldrig lämnat fadershuset kunde aldrig känna sig glad och tröstad och se sig ren i Jesus. Han såg bara på sig själv med sorgsen blick. Därför kunde han inte fira den yngre broderns återkomst som varit ute i världen. Nåden räckte inte till för honom, därför dög det inte att den yngre fick komma hem utan något eget.

 

I fjärde versen går hon tvärs emot en av många psalmdiktare som ibland kört i diket. Jag tänker på Johan Olof Wallin som sjunger "gör väl gör rätt i döden det övriga gör Gud". Synd att Wallin inte han läsa Linas sånger, Han dog det år Lina fyllde fem.