hkankerosblogg.blogg.se

Visserligen står det klart skrivet i bibeln att den som utövar homosexualitet inte ska ärva himmelriket (1.Kor 6:9), men det finns ett ställe som förklarar orsaken till utövandet väldigt tydligt.

 

Vi läser i Romarbrevets första kapitel hur Paulus beskriver hur människan har avfallit från tron och inte ärar Gud (Rom. 1:20-23). Sedan fortsätter Paulus med följderna av otron och avguderiet som blir bland annat utövandet av homosexualitet. "Därför har Gud övergivit dem...." Alltså det är Gud som överger dem i skamliga lustar, så att det utövar det som är skamligt.

 

En del påstår att Gud skapat människan och har man dragning åt samma kön så är det av Gud ordnat. Men enligt detta ställe i bibeln så är människan skapad av Gud och har skamliga lustar och skamliga lidelser som Gud förbjudit att utöva. Men om människan överger Gud så överger Gud människan så att hon eller han utövar det som är onaturligt.

 

Tänk att man kan skylla på Gud ifall man utövar homosexualitet! Det var ju på grund av våra första föräldrar, Adam och Eva som synden kom då ormen, som förkroppsligade djävulen själv, lurade dem att inte tro vad Gud sagt. En del kallar utövandet av homosexualitet som vackert, det är ju kärlek, säger dom. Kommer du ihåg hur kunskapens träd såg ut i paradiset? Eva såg att trädets frukter var goda och trädet var ljuvligt att se på. (1. Mos. 3:6) Men Gud hade förbjudit dem att äta av trädets frukter.

 

I slutet av kyrkoåret blir vi återigen allvarligt påminda om att vaka. Jesus säger själv att vi ska vaka och vara redo, för vi vet inte vilken stund vår Herre kommer. (Matt. 24:42-44). Alla som varit barn och varit hemma med barnvakter då mamma och pappa varit på resa av någon anledning, kommer ihåg hur ivrigt man väntade när stunden närmade sig att föräldrarna skulle komma. Varannan minut gick man till fönstret och spanande mot vägen där bilen skulle svänga in mot vår gård. Man ville för allt i världen inte missa att vara hemma och beredd att möta mamma och pappa i dörren då de klev in. Det är inte konstigt att Jesus framställer ett barn framför de vuxna och uppmanar dem att bli som ett barn för att komma till himlen. Ett barns förhållande till sina föräldrar upp till en viss ålder passar alldeles utmärkt som bild av hur vårt förhållande till Kristus ska vara. Särskilt i dessa domsöndagstider när vi uppmanas att vaka och vänta på vår Frälsares återkomst.

 

I liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25, ser vi en stor skillnad mellan de förståndiga och oförståndiga. Det var brist på olja till lampan som skilde dem åt. Det var brist på den rätta längtan hos de oförståndiga, man hade annat som fyllde hjärtat. Jesus skiljer ju i föregående kapitel på den onde och gode tjänaren, den onde tjänaren säger tillsammans med de oförståndiga jungfrurna att inte kommer Han ännu, nog hinner vi njuta av världens sömn. Vi ser hur de förståndiga också omedvetet drogs med i samma sömn, de kunde inte hålla sig vakna fast de kämpade och försökte rusta sig med extra olja som skulle hålla dem vakna. Varför somnade de ändå? Jo, de var fortfarande i väntan, de var fortfarande här på jorden, de var fortfarande tudelade, de släpade med sig den gamle Adam, dvs köttet som strider mot den nya människan dvs Anden som är född av Gud. All skrift visar på hur ytterst svår den yttersta tiden ska vara, måhända ska Jesus finna tro på jorden? Tänk att en rättfärdig med extra olja med sig med knapp nöd ska bli salig.

 

Hur håller vi oss vakande och beredda? Endast genom att flitigt lyssna och läsa Guds ord. Många gånger kan även sånger och psalmer skrivna med ledning av den helige Ande vara en predikan. Extra uppväckande och uppiggande är de kära hemlandssångerna. Det värsta den svartsjuke djävulen vet, som inte får gifta sig med Jesu brud, är när vi likt Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar till vår Herres undervisning. Han försöker och lyckas locka Guds barn med läckra godispåsar, de smakar gott för en kort tid och man sätter lätt i sig för mycket av dem. När påsen är tom har man bara ont i tänderna och magen. Det känsliga samvetet mår inte bra och den enda medicin som hjälper är att lägga bort synden och mottaga syndernas förlåtelse. Om vi bekänner våra synder så är Han trofast och rättfärdig och förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1.Joh. 1:9). Så vandrar en förståndig jungfru i väntan på sin Brudgum. Tron kommer av predikan av Guds ord och det ljuvliga evangeliet om syndernas förlåtelse. Den rättfärdige ska leva av tro. 

Saliga är de barmhärtiga, ty det skall få barmhärtighet.

 

Som sagt så säger Jesus att vi ska vara barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Hur känner vi Guds barmhärtighet? Jo, Paulus beskriver det i Efesierbrevet 2 där han omtalar hur mycket Gud har älskat oss i sin rika barmhärtighet. Detta trots att människan gjort så mycket fel mot Gud. Hur kan vi få känna Guds barmhärtighet? Jo genom tron, endast genom tron på Gud. I vers åtta i samma kapitel säger Paulus att av nåden är ni frälsta genom tron. Trons frukt är total underkastelse inför Gud, inget har jag att byta mot Guds nåd förutom mina synder. Vi är frälsta av nåd, inte av oss själva och egna gärningar. Vi ska inte kunna ha något att berömma oss för.

 

Så genom tron får vi erfara Guds barmhärtighet. En följd av detta blir nästa trons frukt; att visa barmhärtighet. Då Guds barmhärtighet var att vi fått förlåtelse genom Kristi försoningsverk, så uppmanar Paulus oss att vara vänliga och godhjärtade (dvs barmhärtiga) mot varandra och förlåta varandra som Gud i Kristus har förlåtit oss. (Ef.4:32). 

 

Efter att Jesus lärt sina lärljungar att be Fader vår, så säger Han att Gud förlåter oss om vi förlåter andra människor. Men om vi inte förlåter andra människor så förlåter inte Gud oss. Här märker vi djävulens försök att söndra kärleken mellan kristna genom att leda oss i ovilja att förlåta. 

 

Av allt detta kan vi dra slutsatsen att barmhärtighet innebär ett förlåtande hjärta och sinnelag. 

Saliga är de fridsamma, de som stiftar frid eller fridsgörare som det står i engelska och finska bibeln. Läser man Romarbrevet så förklarar Paulus hur man kan erfara den sjunde saligheten. I femte kapitlet skriver han att då vi har blivit rättfärdiga genom tron, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. När han beskriver de otrogna i tredje kapitlet så är ett kännetecken att de inte känner till fridens väg. En viktigt kärnpunkt i den bibliska läran är kännedomen om den gamla och nya människan. Här är Paulus klar i åttonde kapitlet, när han bland annat skiljer på köttet och Anden, dvs gamla och nya människan. Köttets sinne är död och Andens sinne är liv och frid. Återigen är friden kännetecknet hos den som leds av Anden i sitt liv.

 

I den praktiska kristendomen syns det att man leds av anden och Paulus fortsätter i Romarbrevet 14:19 med att uppmana de kristna att fara efter det som leder till frid och det som gör samvaron bättre mellan Guds barn. I Gal.5:22 får vi av Paulus en uppräkning av Andens frukter. Av de nio frukterna är frid en av dem. 

 

Vi människor kan lätt missa det rätta sättet att verka för frid i församlingen eller i hemmen. Den köttsliga människan kan tänka att om jag inte varnar för synden så blir min nästa inte stött på mig. Börjar jag säga t.ex. att det är synd att fuska med skatten eller göra avdrag på skatten som han eller hon inte har rätt till, så kanske min vän blir sur på mig och då blir det osämja mellan oss. Jo, visserligen blir det lugn och ro om jag är tyst, men det är inte en frid efter Guds vilja. Om vi fortsätter att läsa Pauli undervisning i Fil.4:9 så ser vi var vi får friden ifrån. "Vad ni har hört, sett, tagit emot och lärt av mig, det ska ni göra. Så är fridens Gud med er". Det som Paulus undervisade var ju Guds vilja med oss människor. Jesus säger i sin bergspredikan att "inte ska alla komma till himlen som säger till Mig Herre Herre, utan den som gör min Faders vilja som är i himlen.

 

Att förkunna frid är det viktigaste, för Paulus säger i Rom.10:15 "O hur ljuvliga är deras fötter som förkunnar frid". Här menar Paulus fridens evangelium. Ett komplett evangelium är ett avslöjande av synden hos människan kombinerat med försoningens predikan om syndernas förlåtelse utan egen förtjänst, endast av nåd. Det har alltid farit fel i kristendomen då ett komplett evangelium saknats i förkunnelsen.

 

Slutsatsen med att stifta frid eller att vara fridsgörare, är att leda människor från ett dåligt samvete till samvetsfrid genom att berätta om vad Gud i sitt ord vill att vi ska göra och inte göra. Får människan dåligt samvete inför Gud och Hans ord, så ska vara beredda att använda lösenycklarna då människan bekänner sin synd och tigger om nåd. Vi får predika ett bibliskt evangelium att du får tro synderna förlåtna i Jesu namn och i kraft av Jesu försoningsblod. Vi läser ju i Kol.1:20 att Jesus stiftar frid genom blodet på Hans kors.

 

Vi ska inte lura människan att man kan bli kristen i ensamhet utan predikan om syndernas förlåtelse. Vi ser ju hur det gick för kvinnan med blodsjukdomen (Mark 5:25-34) som försökte med det i trängseln. Hon fick höra evangeliet av Frälsaren själv när hon offentligt bekände vad som besvärade henne. Jesus har själv sagt att när Han går bort skall Jag sända Hjälparen (den helige Ande) till er (Joh 16:7) Därför är Jesus genom Anden i oss och vi får predika evangelium till ångrande syndare. Med hjärtats tro blir man rättfärdig och med munnens bekännelse blir man salig.(Rom 10:10)

Började fundera på exempel på andlig fattigdom. Det bästa exempel man kan finna är rövaren på korset, han var så fattig andligt sett, så att han kunde inte ens fråga om han fick komma till himlen. Han kände sig inte värd till en plats i paradiset. Han hade ingenting att komma med, totalt misslyckad och ovärdig. Försiktigt ber han Jesus att tänka på honom när Jesus kommer till himlen. Tänk att rövaren trodde att Jesus var Guds Son och han hade tydligen hört att Jesus hade sagt att "Jag går till min Fader". Rövaren trodde på Gud, han trodde nog att andra var värdiga, men inte han själv. Man kan utan tvekan konstatera att han var andligt urfattig. Därför kunde Jesus säga att han fick vara med Honom i himlen, nu på en gång! Ja saliga är du, rövaren och alla hans vänner som inte har något annat att byta mot nåden än dina stora synder, d.v.s. andligt fattiga. 

Fick lyssna till Laestadius predikan över Matt.5:1-12 idag på Alla helgons dag. När man varje år vid denna tid får läsa och höra dessa åtta saligheter räknas upp, så försöker man känna igen sig på åtminstone en av dem. Laestadius skriver att "Den som vill bli salig måste erfara och genomgå alla dessa". Jaha, hur ska det gå nu gå för mig? Jag som hade hoppats finna en som något så när passar in på mig.

 

Den första saligheten, andliga fattigdomen måste erfaras genom att inte ha något själv att komma med. Gud kan inte fylla ett redan fullt glas. Därför ska all egen rättfärdighet bort och då uppstår andlig fattigdom.

 

Den andra saligheten, bedrövelsen måste erfaras genom att man i Guds ords ljus upptäcker hur stor syndare man är. Då blir man bedrövad och söker tröst i nåden.

 

Den tredje saligheten, saktmodigheten kan erfaras när Gud fått bryta ner högmodet.

 

Den fjärde saligheten, hungern efter rättfärdighet kan först erfaras när man inte har någon egen rättfärdighet. Man står där med sin obetalbara tiotusen punds skuld och tigger om sin Herres tålamod.

 

Den femte saligheten, barmhärtigheten kan erfaras när man har Jesus i hjärtat. Jesus har man i hjärtat genom tron på Gud. Jesus säger ju att vi ska vara barmhärtiga så som vår Fader är.

 

Den sjätte saligheten, rent hjärta kan man erfara då man genom Jesu blod trott sina synder förlåtna. Det enda som renar från synden är Kristi blod. Så fick Johannes beskrivet den stora skaran i vita fotsida kläder. (Upp.7:14)

 

Den sjunde saligheten, fridsamheten kan erfaras när man själv fått erfara nåden som ger samvetsfriden. Gud har älskat oss först och då kan vi älska vår nästa. Endast genom Guds frid kan vi stifta frid med varandra.

 

Den åttonde saligheten, förföljelsen kan erfaras när man inte sparar på Guds ord. Ett exempel är Johannes döparen som miste sitt huvud då han inte sparade på Guds ord inför Herodes. Stefanus är ett annat exempel. Är man tyst så får man ingen förföljelse. 

 

Slutsatsen blir att salig blir man blott av nåd och inte av egen kraft, inte ens en minsta tråd av eget ska finnas i den rättfärdighetsklädnad som du och jag ska bära i den skaran som Johannes fick se i dagens episteltext.

 

Känns det omöjligt för egen del? Tro då  i Jesu namn och i Hans dyrt till jorden utrunna försoningsblod alla synder, tvivel och tillkortakommanden förlåtna.