hkankerosblogg.blogg.se

Har tänkt efter att en del läsare inte vuxit upp i den laestadianska gudstjänstmiljö som jag gjort. Därför vill jag göra ett förtydligande vad jag syftar på i mitt förra inlägg.

 

Tyvärr försöker en del med mer eller mindre inflytande tolka predikan om synderrnas förlåtelse som en skiljelinje mellan de rättrogna och andra så kallade kristna eller religiösa. En del går rakt på sak och säger att den rätta församlingen finns endast där man har de rätta orden i avlösningen från synden, nämligen "I Jesu Namn och Blod". Jag som alltid fått höra denna predikan skulle för allt i världen aldrig vilja byta ut denna bibliska predikan om syndernas förlåtelse. Utan att därför se ner på predikan om syndernas förlåtelse "I Jesu Namn" eller "I Faderns, Sonens och den helige Andes Namn". Men vi måste vara försiktiga med hur vi sorterar oss i den laestadianska väckelsen från andra. 

 

För det första har åtminstone inte jag sett denna ordföljd "I Jesu Namn och Blod" skriven före mitten av 1800-talet. Skulle gränsen mellan Guds rike och mörkrets rike gå vid denna ordföljd, så skulle vi inte hitta rättrogna före mitten av 1800-talet.

 

Jesus säger själv var gränsen går. På den yttersta dagen ska många tyvärr få höra: Gå bort, Jag känner DIG inte! Därför finns endast en biblisk väg till evig salighet: att vara känd av Jesus. Var blir vi känd av Jesus? Vid umgänget med Guds ord. Känner vi inte Guds ord, så blir vi inte kända av Jesus. Tron kommer av Guds ords predikan. Älskar vi Guds ord, vill vi läsa och göra vår Faders vilja. Läser och lyssnar vi till Guds ord, upptäcker vi var vi har gjort fel mot Hans vilja. Då vill vi höra försoningens predikan om våra synders förlåtelse.

 

 

När man har fått förmånen att växa upp i ett kristet hem, där Guds ord varit högt värderat, har man naturligtvis fått lyssna till otaliga predikningar i bönhus, kyrkor och stormötestält. I den gudstjänstmiljö man växt upp i, har ett återkommande tema i talen varit blodets röst. Predikanter och präster har ibland till och med varnat för att djävulen vill tysta ner blodets röst. 

 

Vi har alltid fått lära oss att blodets röst var förkunnelsen om syndernas förlåtelse i Jesu Namn och Blod. Varken "blodets röst" eller "i Jesu Namn och Blod" finns skrivet i Bibeln. Var kommer dessa uttryck ifrån kan man undra. Först och främst ligger ett ofta citerat bibelställe till grund för blodets röst, nämligen Hebr.12:24. Där beskrivs hur vi kommit till Sions berg, till nya testamentets medlare Jesus och till stänkelseblodet som talar bättre än Abels blod.

 

När det gäller ordföljden "i Jesu Namn och Blod" är det betydligt enklare. När Petrus predikade i Kornelius hus, sa han, "var och en som tror på Jesus skall få syndernas förlåtelse genom Hans namn. Jesus talar själv vid första nattvarden Matt.26:28 om Hans blod som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. I Ef.1:7 säger Paulus att vi har förlossningen i Jesus genom Hans blod, syndernas förlåtelse. Petrus förtydligar var försoningen finns i sitt första brev 1:18-19, det finns inget tvivel om med vilket medel vi har frälsts från vårt fåfänga leverne, nämligen med Kristi dyra blod.

 

Redan i gamla testamentets offergudstjänster var det ett tecken på evangeliet att blod skulle rinna för att folkets synder skulle förlåtas. I Hebr.9:2 står det att då kunde ingen förlåtelse ske utan blodsutgjutelse.

 

Duger då ingen annan förkunnelse om syndernas förlåtelse, än i Jesu Namn och Blod? Här måste vi bläddra i bibeln för att svara på detta. Den tidigare omnämnda predikan som Petrus höll i Kornelius hus, så predikar han evangeliet om syndernas förlåtelse i genom Jesu namn. Krymplingen som tiggde vid sköna porten fick friska ben då Petrus och Johannes förkunnade orden: i Jesu Kristi nasareni namn, stå upp och gå. Johannes predikar evangeliet i sitt första brev 2:12, Jag skriver er kära barn, att era synder skall bli förlåtna för Hans namns skull.

 

Slutsatsen blir att vi inte skall förakta varken förkunnelsen "i Jesu namn och blod" eller "i Jesu namn".  Inte blir det sämre ifall man förkunnar förlåtelsen i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Börjar man begränsa Guds församling genom att fråga med vilka ord evangeliet om syndernas förlåtelse har predikats, är man långt ute i sekterismens farvatten och simmar. Gud hjälpe oss från detta.

Ofta får man höra eller läsa diskussioner eller predikningar om hur man blir kristen, hur man ska leva som kristen, hur man bevaras som ett Guds barn och hur det märks att man är kristen.

 

Många förslag kan komma, men i bibeln hittar man för det mesta ett svar till alla dessa frågor: det predikade ordet!

 

Låt oss ta första exemplet från Jesu bergspredikan, här får vi svaret på hur man kommer till himlen. I Matt.7:21 ser vi att vi behöver göra det Gud vill för att komma ända fram. Hur vet vi vad Gud vill? Ja genom det predikade ordet som profeterna, Jesus och apostlarna har talat och skrivit. Idag får vi höra det via rättrogna predikanters och prästers munnar.

 

I Jesaja boks inledning läser vi hur Gud genom profeten uppmanar folket att lyssna när Herren talar. Sedan får vi följa Jesajas när han predikar och får uppdraget att förkunna det glada budskapet för de som har ett förkrossat hjärta.(Jes.61)

 

Jesus säger ju innan han lämnar de sina att de skall lära allt folk. Alltså Guds ord ska predikas för alla människor. Sen när de troende kristna har döpts, ska de lära sig allt som Jesus har sagt. Hur går detta till rent konkret? Jo vi läser i Apostlagärningarnas 10:e kapitel hur Petrus predikar hos Kornelius och avslutar sitt tal med att berätta om sitt uppdrag att predika och till sist förkunnar han evangeliet. "Var och en som tror på Jesus ska få syndernas förlåtelse genom Hans namn"

Vad händer? Jo, de föddes på nytt genom det predikade ordet, de fick den Helige Anden. Petrus skriver ju i sitt första brevs första kapitels 23:e vers att man blir född på nytt genom Guds levande ord. Pånyttfödelsen sker genom predikan om den uppståndne Kristus.(1.Petr.1:3)(Apg.10:40)

Sedan var det dags att döpa dem. Nu väcktes hungern efter Guds ord hos människorna, de vill höra det som Jesus hade befallt Petrus under de tre år som han fick umgås med Frälsaren.

 

Paulus slår på samma spik som Petrus. I Romarbrevets 10:e kapitel ser vi hur han så klart beskriver nådens ordning. Först måste människan höra innan han kan tro (v.14). (En del har stannat vid den föregående versen och sprider falsk lära genom att uppmana folk att be i ensamhet och därigenom bli kristen) Det är inte vem som helst som kan predika, utan en präst (en kristen) av det konungsliga prästerskapet  (1.Petr.2:9) måste vara sänd av Gud för att vara berättigad förkunnare av evengeliet om syndernas förlåtelse. Att åkalla Herrens namn, är att göra som Kornelius gjorde då han bad och vi såg att han blev frälst av Petri predikan.(Apg.10)

 

En del bloggare har varnat för andlig anorexia. En passande liknelse. Lätt att se resultatet av för lite mat, man blir mager och det går inte att dölja. Själv ser de sig i spegeln och tycker de är tillräckligt välgödda och behöver ingen mat. En som lider av anorexia kan man inte mata med våld och ändra deras attityd till mat med hårda ord. I andligt hänseende är det likadant. Man märker inte själv hur andligt mager man är med för lite Guds ord. Omgivningen lägger märke till det efter ett tag och det krävs upprättelse med stor försiktighet. till detta måste vi be Gud om förstånd.

 

Både andligt och kroppsligt är denna sjukdom värst för ungdomarna, därför uppmanar jag alla som offentligt undervisar/predikar att tala till ungdomarna på ungdomars vis. Ni ska inte skämmas för att använda så enkla ord som möjligt utan att förstöra eller ändra på budskapet i bibeln. Vi ska inte tvinga ungdomarna att anpassa sig efter de vuxnas vanor. Ta Jesus som exempel, Han gick dit var människorna var, Han tog emot Nikodemus mitt i natten. Gud hjälp alla som fått dessa uppgifter att sköta det rätt.

Tänk dig att du far iväg på en resa, kanske en semesterresa eller så åker du för att hälsa på någon. Plötsligt mitt under vistelsen på främmande ort, blir du påmind om ditt hem och du drabbas av intensiv hemlängtan. Hur bra det än är på den ort du befinner dig, så är resan förstörd på grund av hemlängtan. Det hjälper inte hur bra väder det är, eller hur bra vänner du har där du är, inget kan få dig på andra tankar än att så snart som möjligt få komma hem. Alla i din närhet som ser dig försöker få dig intresserad av intressanta saker som erbjuds på den plats du är. De ser hur ledsen du är och vantrivs trots allt trevligt, men inget kan få dig på andra tankar än tanken på ditt hem. Hela din resa är förstörd på grund av hemlängtan.

 

Vi får be vår himmelske Förälder att Han skulle sända oss en så stark hemlängtan till himlen, att vi inte trivs här på jorden. Vi får be Gud att Han sänder sådana predikanter och präster som håller de kristnas hemlängtan vid liv, genom att kunna beskriva vad som väntar oss efter resan på jorden i Jesu efterföljd. Vi kan under vardagens sysslor sjunga många hemlandssånger som härligt beskriver vad som väntar oss efter detta liv på jorden. 

 

Det finns ingen lagpredikan som så starkt kan få oss att tappa lusten till allt vad denna värld kan erbjuda, som en intensiv hemlängtan till himmelen. Hur blir hemlängtan intensiv? Jo genom att vi får se vår uppståndne Frälsare för våra andliga ögon. Vi känner igen Honom på såren i händerna som Han sträcker emot oss och säger: Jag har gjort allt för dig och berett dig ett rum i himmelen, följ mig ända hem.

 

Ibland får man höra uttryck som "att djävulen erbjuder en lättare kristendom". I samband med detta brukar det ofta tilläggas att det innebär köttslig frihet, mindre frestelser, anpassning till världen. Så långt kan alla hålla med om att detta låter rätt. Men när predikanten börjar bli mer konkret, så blir det på en gång besvärligare. Så länge han håller sig till bibeln och nämner t.ex. att lite lögn, stöld, baktal, vrede med mera blir lovligt, är det ingen bibeltrogen som protesterar. Men går predikanten in på texten 1.Joh.2:15-17 om att inte älska världen och det som finns i världen och drar personliga slutsatser om vad detta innebär konkret, så finns det de som inte håller med och andra som får en favoritpredikant.

 

Vad många inte tänker på, är att det är en lättare kristendom om man gör ett eget syndaregister med ovan nämda text och sedan sätter sig som vaktpost i Guds rike. Man börjar se efter vars de verkligt kristna finns, det räcker inte med de tio buden eller de synder som Jesus räknar upp i bergspredikan. Inte räcker de synder som apostlarna räknar upp i bland annat Gal. 5:19-21. Man liknar mer fariseérna under Jesu levnadstid som inte godkände lärljungarna som Guds barn då de åt ur åkern på sabbaten (Luk. 6), men man märker det inte själva. Om någon börjar fråga var i bibeln det står, så säger de att "förr har man alltid sett det eller det som synd".

 

Slutsatsen blir att en lättare kristendom är både köttslig frihet och fariseism. Paulus är en av få kända exempel på människor som bekänt sin egenrättfärdighet, men det finns många fler som bekänt och ångrat sin köttsliga frihet.