hkankerosblogg.blogg.se

Rövaren har nu bekänt sin tro, han har biktat sig och gjort en personlig själslig konkurs. Alltså han har gjort bättring. Alla dessa tre delar omfattas av bättringen. Nu öppnar Jesus sin mun: Sannerligen säger jag dig, idag skall du vara med mig i paradiset!

Du som känner dig som denne rövaren, du har liksom han hört Jesu lärdomar i det predikade ordet. Du känner hur Gud planterat frön till tro genom ordet i ditt hjärta. Du ser att alla andra duger nog men inte jag. Jesus lever ännu idag, Han har lovat att Han vill verka i sin församling. Välkommen du också till den andre rövarens vänner. Här sjunger vi om honom: ”jag så ond som han, samma balsam fann”. När du får kraft att be Jesus att tänka på dig, d.v.s. tigga utfattig om nåd, då predikar rövarens vänner att du får tro dina synder förlåtna i Jesu dyra namn och blod. I dina öron blir det Jesu egna ord: Sannerligen säger jag dig, idag skall du vara med mig i paradiset.

Du som tycker att det jag skriver är värt att läsa, sprid gärna bloggadressen vidare.

Visst är det lätt att den påviska smittan fastnar i oss. Som munk sprang Luther och biktade sig ofta, men inte hjälpte det honom. Själarnas fiende djävulen viskar att gör det som du har lust med, du kan ju be om förlåtelse på söndag. Han vill lura oss till en gärningslära genom att få oss att lita på vår egen bikt som stämpel på vår biljett till himmelen.

Det tredje som den andre rövaren gör, är att visa sin egen ofullkomlighet. Han anser sig inte värdig en plats i himmelen, han är totalt ovärdig, det finns inget, absolut ingenting som han kan hitta i sig själv som ger den minsta möjlighet att komma till himmelen. Det enda han vågar be om, är att Jesus ska tänka på honom då Jesus kommer till himmelen. 

forts....

Idag förstår nog inte många yngre människor vad ordet bättring betyder, särskilt inte de som inte besökt en kyrka eller ett bönhus. I modernt språkbruk blir man förstådd då man omskriver ordet bättring med omvändelse från världen. Vi kan se händelsen på Golgata som ett exempel på hur bättring blir gjord.

Samtalet på Golgatas tre kors inleds med hånet från den första rövaren som ifrågasätter Kristi person. Det första den andra rövaren gör, är att bekänna tron med att tillrättavisa den första rövaren med att fråga: Fruktar inte heller du Gud? Sedan visar han på den stora skillnaden mellan dem och Jesus som hänger mitt mellan dem. Det andra som rövaren gör i samma mening, är att bekänna sin synd. Han vill bekänna att de lider för deras brott. För människan är det lätt att stanna här, nu hade han bekänt sin tro på Gud och bekänt sina synder. Var han inte redo för himmelen? Nej, Jesus är fortfarande tyst. 

forts...

I de fyra evangelierna finns flera kapitel skrivna om händelserna under de dagar som vi kallar stilla veckan fram till då Jesus uppstår ifrån döden. Ändå är en av den mest gripande händelsen endast beskriven i Lukas evangelium, jag tänker på den andra rövarens samtal på korset. En del översättningar kallar dem för ogärningsmän, men idag använder vi inte sådana ord. Idag kan man kalla dessa två som hängde på var sin sida om Jesu kors för brottslingar eller kriminella. Det skrivs inte exakt vad de hade gjort, men vi kan förstå att de var grova brottslingar då de skulle dömas till döden. Kanske de hade gjort sådant som du inte ens har haft i dina tankar.

Vi människor har lätt att placera människor i olika klasser av syndare, en del är värre än mig och andra bättre. Det är nog därför Gud ville att Lukas skulle beskriva händelsen så tydligt. Gud vill visa att åt en som gjort de värsta brott som kan göras, vill Jesus ge en plats i himmelen. Gud vill att vi ska tröstas med att även han eller hon som jag och alla andra pekar på, också har möjlighet att komma till himlen, när rövaren också fick komma dit. När vi kommit till insikt om vår egen uselhet blir trösten ännu större, till och med jag kan få möta Jesus i himmelen!

forts...

Detta är en enkel bild av hur förhållandet är mellan den nya människan och Kristus. Man längtar efter att få sitta vid Jesu fötter och höra Hans ord predikas. Man vill läsa Hans ord så ofta det blir möjlighet till det. Man vill inte delta i världens nöjen då man känner hur kärleken mot Kristus då kallnar. Man bryr sig inte ifall icke troende retas och smädar ens kärlek till Kristus, för denna kärlek kan och vill man inte dölja. Istället vill man så gärna berätta åt andra hur lycklig man är.

Det värsta som kan hända är att man säger, gör eller beter sig illa så att den man vill gifta sig med blir sårad och ledsen. Är det inte så att man gör allt för att ta reda på vad den andre tycker om och inte tycker om. I sitt kärleksförhållande till Kristus, vill den nya människan läsa och lyssna till Guds ord för att veta allt om Hans vilja.

Ifall man är rädd för att bli lämnad ensam strax före bröllopet, så försöker man nog inte testa hur mycket den man älskar tål. Nej, man försöker istället nästan överdriva sin kärleksbevisning. Omgivningen som inte upplever samma känslor, tycker nog att man mist förståndet. Ja de har nog rätt, inte är det ett naturligt förstånd eller förnuft som driver en förälskad människa. Lika lite kan förnuftet förstå den Helige Andens verkan hos den nya människan.

Låt oss med denna enkla liknelse ständigt påminnas om vad vi har och riskerar att förlora då sömnen vill trycka på då den gamla människan i oss vill med sina bundsförvanter, värld och djävul, förstöra vårt förhållande till vår blodsbrudgum Jesus. Visst längtar också du att snart få fira det himmelska bröllopet?

Nej, dessa tre exempel är ingen rätt kärlek, utan vi måste se vad som menas med saktmodig anda. En kristen människa som fallit i synd behöver i första hand bli påmind om Jesu kärlek gentemot sig. Samtidigt som uppmaningen att lägga bort synden med sitt rätta namn skall man påminnas om med vilken kärlek man är älskad av Gud. Istället för att få lagens hårda kalla stentavlor på sin axel, lägger den uppståndne Frälsaren försiktigt sin hand, med ett synligt hål från spiken, på axeln. När den fallne upprättas på rätt sätt, är det såsom han känner något på sin axel och vrider sitt huvud för att se vad det är. Där ser han Jesu hand med hålet efter spiken. Då får han utbrista: - Min Herre och min Gud! Då brister hjärtat än en gång av genkärlek emot sin Frälsaren och en rätt ånger för felsteget infinner sig.  Då sker bikten utan tvång, man har ingen tanke på att byta egna gärningar mot nåden. Nej, man kastar sig handlöst i Jesu armar och tar emot förlåtelsen i Jesu namn och blod. Jesus har gjort allt, jag behöver inte tillföra något. Nu kan man tillsammans med medvandraren, med armarna om varandra ge nya löften och se fram emot målet. Snart kommer Han som komma skall, snart är resan slut och vi behöver sedan aldrig falla i synd eller upprätta någon mer.

Varför blir det så svårt att upprätta sin medbroder? Ja, det blir alltid svårt då man ska klara av allting själv. Tänk om vi kunde i ödmjuk bön knäppa våra hjärtans händer när vi bedrövas av den andres fall, då ska vi få se hur snart Herren vill hjälpa oss att hjälpa. Denne medbroder kommer med all säkerhet, ledd av den Helige Ande att stå till samma tjänst då vi behöver hjälp.

Nästa gång blir det en ny betraktelse.

Om du tycker att det jag skrivit är värt att läsa, tipsa dina vänner om min blogg!

Lagen är en tuktomästare till Kristus, är människan hos Kristus behöver denne ingen tuktomästare till Kristus när han redan är där. Risken är då stor att han leds från Kristus till egenrättfärdighet och bland annat blir bättringsgörandet från synden till en egen gärning som man vill visa för andra människor och inför Gud. Själafienden får en att tro att man blir en förträfflig kristen genom bikten och får oss att glömma bort att vi blir salig blott av nåd. Det finns risk att denne som blir slagen med lagens stentavlor börjar slå andra på samma sätt. Denne stackare blir snart varse om att han inte klarar av alla krav och istället för att möta Jesu ömma blick vid sitt misslyckande, vänder han Honom ryggen och blir en hård ordningsvakt bland kristna. 

fortsättning följer....

Vi läser i Galaterbrevets sjätte kapitels början: Käre bröder, om en människa råkar falla i någon synd, ni som är andliga, upprätta honom i saktmodig anda och se på dig själv att inte också du blir frestad.

Det finns fyra sätt att handskas med en situation som omtalas i texten. Man kan se och höra om en kristens fall och låta detta stanna vid en tanke utan att bry sig om att göra något. Man kan också skvallra om dennes fall till andra utan att gå till personen själv. Man kan även med hårda dömande ord, ett krävande sätt och arga blickar skrämma den andre till bättring under tvång.

Skulle vi varje dag, tillsammans med andra väl valda bibelverser, läsa denna vers, finns en stor möjlighet att vi hör den helige Andes uppmaning som påminner oss om Guds ords lärdomar. Detta resulterar till ett rätt sätt att bevisa broderlig kärlek mot sin nästa, drivet av den helige Ande. Man gör då som texten uppmanar, man upprättar honom i saktmodig anda.

fortsättning följer...