hkankerosblogg.blogg.se

Vi fick under den helgen som gick, höra dyrbart Guds ord. Bland annat tog predikanten upp användandet av mobiltelefoner. Han riktade sig i synnerhet till de unga. Visst har vi ofta hört att djävulen är en tusenkonstnär och detta visar sig tydligt i denna tidens tekniska prylar. Förutom allt som kan visas och höras via internet i mobiltelefonerna, så har djävulen också kommit på att han kan få ungdomarna att spela oskyldiga spel eller sms:a med andra mitt under predikan i bönhus och kyrkor, med hjälp av mobiltelefonerna. Kan man lyssna medan detta pågår? Nej nog blir det sämre koncentration under Gudstjänsten då djävulens störningssändare är på via t.ex. ett spännande spel.

 

Även utanför bönhus och kyrkor vill djävulen att vi ska ha så lite tid som möjligt till hjärtats samtal med Gud. Allt icke kristligt som bjuds att lyssna på, se på och läsa tar tid från vårt umgänge med Gud då vi inte arbetar, studerar eller umgås med varandra. Tänk om vi mer skulle läsa och lyssna på Guds ord, sjunga psalmer och sions sånger under vår fritid. Sedan skulle man kunna i tystnad tänka på det man läst och hört. Det skulle bygga upp en allt starkare relation till vår bror Jesus. 

 

I första Moseboks femte kapitel läser vi bland annat om Enok, mycket nyttig läsning förresten. Kanske vi kunde ta verserna 21-24 som daglig andlig frukost varje morgon. Sedan gör vi som Enok gjorde istället för allt annat som roar köttet.

 

Jag kommer ihåg en lumparkompis som berättade om en hemsk upplevelse. Han var tvungen att hämta en bil ett par timmars resa hemifrån och den hade ingen radio eller annan musikspelare. Han var tvungen att åka ensam i total tystnad, han började tänka på döden och olyckor och vad som kan hända sedan. För honom var musiken ett bedövningsmedel så att han inte blev påmind om något religiöst eller tanken på livets mening. Jag tänkte då att: jaha, det är så djävulen tar hand om de sina med hjälp av musik.

I dag har vi fått höra hur Jesus med sin närvaro förgyller ett bröllop i Kana och hur Han förvandlar en publikan till den givmildaste Jerikobon som skådats.

 

Låt Jesus få vara alla hems store gäst, där Han får lära oss livets stora gåta, älska, glömma och förlåta. När vi får känna Jesu kärlek till oss själva, så lär vi oss att sprida den vidare till andra i våra hem och i den omgivning vi befinner oss i. Vi lär oss att inte ta illa upp om någon misslyckas och gör fel. Vi är snara till att förlåta, vi vill göra som Jesus själv, vi förlåter redan innan vår nästa bett om förlåtelse.

 

Tyvärr så härjar själarnas fiende djävulen även i hemmen, han är avundsjuk eller svartsjuk på vårt kärleksförhållande till Frälsaren. Han blev utkastad ur himmelen av Mikael och hans änglar, därefter lämnar han ingen lugn och ro till människor som väljer att följa Jesus. Han vill med alla medel hindra Jesu brud att fira bröllopet i himmelen. Det bästa han vet är att det blir osämja i ett kristet hem, för därifrån kan han fortsätta att sprida det vidare till församlingen. Vi kommer ihåg hur han fick Adam att skylla på Eva redan i det första syndafallet. Beskyllningar sprider bitterhet och bitterhet osämja och misstänksamhet.

 

Det enda stridsvapnet vi har mot djävulen är Guds ord och Jesu blod som runnit på Golgata. Låt oss därför flitigt läsa och lyssna till Guds ord och när vi blivit sårade i striden ska vi snarast anlita den store överläkaren Jesus som helar alla samvetssåren. Ja även i dag har vi rätt att få tro våra fel och brister förlåtna i Jesu namn och blod. Den bästa gåvan i ett hem är förlåtelsen och den har Gud skänkt oss genom att Han gett oss sin Son.

Ofta får man höra att det talas om "trons frukter", men har ni tänkt på att man inte hittar denna fras i bibeln. Däremot hittar man exempel på ordet som bar frukt när det hamnade i god jord, man hittar Andens frukter och man hittar rättfärdighetens frukt.

 

Varifrån har då begreppet "trons frukter" kommit? Jag får känslan att ibland (inte alltid) kommer detta ur en krav-kristendom. Man har inte tålamod med ungdomar eller en som nyligen kommit till tro och börjar tvivla på om han eller hon verkligen är kristen.

- "Det syns ju inte utanpå", säger man. "Var är trons frukter?", frågar man.

 

Tittar vi noga på vad som finns bland de tidigare nämnda frukter så ser vi i Gal. 5:22, att en av Andens frukt är tro och inte tvärtom. Ja nu ser vi att människan far lätt vilse i kristendomen om man börjar blanda förnuft och känslor,då blir det en tvärtom-kristendom. Det blir som en julgran. Den huggs ju av från sina rötter och tas in i huset, sedan hänger man på konstgjorda vackra frukter (egna gärningar) som glittrar och glimmar. Men i detta pynt finns ju inget liv. Man rycker ut Jakobs brevs ord ur sitt sammanhang och kräver gärningar ur en levande tro på ett fel sätt. Man läser bara några verser i kapitel två, men orkar inte till den sista. "Därför liksom kroppen utan Ande är död, så är tron utan gärningar död." Varifrån kommer Anden i kroppen? Jo den kommer genom tron på ordet (Apg 10:44). Ordet är det som ger frukt när det hamnar i god jord. En god jord är ett förkrossat hjärta utan egen kraft till att göra det goda, totalt misslyckad som rövaren på korset. När en sådan får höra ordet om sina synders förlåtelse och löftet om en plats i paradiset, så saknas inte varken tro eller gärningar.

 

Nej vi ska inte bli som en julgran, rötterna ska ju vara i bibelns ords mylla, därifrån ska näringen genom Jesus komma och sedan kan frukterna växa fram ur grenarna. Jesus säger: " Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i Mig och Jag i honom, han bär mycket frukt, ty utan Mig kan ni ingenting göra."(Joh.15:5).

 

Vi ska vara ytterst försiktiga med att kräva frukter ur ungdomar eller en medmänniska som just börjat bekänna sig som troende kristen. Vilka råd får vi i bibeln? Jo vi ser att Paulus planterade och Apollos vattnade. Vem gav växten? Jo det var Gud (1.Kor.3:6-8). Vi ska enbart komma fram med ordet, varna för synden, trösta med evangeliet och uppmuntra dem att tro.

Det sägs att om man vill hamna i oändliga diskussioner om tolkningar av bibeln, ska man börja med dopet. På något sätt känns det som att man ofta i detta sammanhang går in i diskussionen med en uppfattning och sedan söker stöd för sin uppfattning från bibeln. Sedan åker man slalom för att undvika bibelställen som inte passar för ens uppfattning. Om inte bibeln räcker till så går man till kyrkofäderna och hänvisar till bland annat Luther, oavsett uppfattning.

 

Det värsta jag läst i olika diskussioner och utäggningar är att ett barn inte är kristet före dopet. Om man sedan frågar vad som händer med barn som dött i moderlivet eller inte klarat sig i livet så länge att man hunnit döpa eller nöddöpa det, säger det att det ska vi inte ska grunna på det, för nog tar Gud hand om barnen.

 

Man har genom historien försökt  fixa egna uttryck för dopet, med att säga att man kristnar människan i dopet.

 

Man trixar med bibeltolkningar och nyare översättningar så att man får pånyttfödelsen att ske i dopet. Själva uttrycket att födas på nytt, visar ju att någon har fötts en gång förut, dött och sedan åter fötts igen. En som inte dött kan ju omöjligen födas på nytt. Dö från tron kan man endast genom att inte följa Jesus.

 

Det är alltid Gud som upptar människan som sitt barn och inte tvärtom. (Ps.139:13-16)

 

Det är alltid människan som lämnar Gud och inte tvärtom.

 

 

Tron kommer av hörandet av Guds ord och utan Guds ord inget liv och ingen tro. För att åter födas på nytt måste man höra Guds ord och tro det. Petrus skriver ju att de kristna är födda på nytt genom Guds levande ord (1.Petr.1:23). Tänk på att det var inte endast blod som flöt på Golgata, utan det strömmade även vatten då spjutet öppnade Jesu sida. (Joh.19:34). Vattnet finns inte enbart i dopet utan också i Kristi försoningsverk på korset. Jesus säger att den som inte blir född av vatten och Ande, skall inte komma in i Guds rike. (Joh.3:5). Aposteln Johannes skriver (1.Joh.5) att alla tre, Anden, vattnet och blodet är ett.

 

Förr ville barnmorskorna bada barnet när det var nyfött. Med bibeltolkningen att man blir född i dopet, vore det som om barnmorskan inte kallar barnet fött innan hon badat det. Se så tokigt det blir med förnuftets hjälp.

 

I nyårsdagens predikan i kyrkopostillan visar Luther att omskärelsen i gamla testamentet föregick dopet. Han skriver "Därför har Gud efter sitt löftes fullbordan, efter Kristi ankomst åt Abrahams säd gett ett nytt tecken, nämligen dopet." Han skriver också att "omskärelsen inte är ett avläggande av synden, utan det är ett tecken på detta avläggande, vilket sker genom tron allena" 

 

Till tröst för alla föräldrar som mist sina små innan dopet har skett, kan vi visa på att Jesus helgat moderlivet genom att födas av jungfru Maria, likaväl som Han helgat graven genom sin död. I Psaltaren 22:11 ser vi det. Ytterligare tröst finner man i den tidigare nämnda psaltarpsalmen 139. Johannes spratt till Elisabets mage då Maria hälsade på henne. Här ser vi att vi är Guds barn redan i mammas mage. Skulle inte Jesus gjort allt för oss från moderliv till grav, hade det varit ute med oss.

 

Vi människor vill så lätt falla i att göra något för vår salighet. Man måste döpas för att bli salig, man måste lägga armen om sin nästas hals och bekänna sin synd för att bli salig, man måste gå till nattvarden för att bli salig, man måste ge och göra något mera för att bli salig. Vad krävdes av Abraham för att bli rättfärdig? I 1.Mos.15:6 ser vi att tron på Herren var tillräcklig. Jesus säger ju själv i missionsbefallningen att den som tror och döps blir salig, men den som inte tror blir fördömd.(Mark.16:16). Återigen klart Guds ord att saligheten inte är beroende av annat än tron, annars hade Jesus lagt till dopets frånvaro till orsak för att bli fördömd. Jesus säger ju åt Bartimeus, "Din tro har frälst dig"(Mark.10:52). Man har till och med lagt åt sidan eller tagit bort en bibelvers (Apg 8:37), med hänvisning till att den inte finns i äldre grundtexter. Ändå har man hittat skrifter av våra tidiga kyrkofäder från år 180 e.kr, där man hänvisar till just denna vers. Just denna vers visar att trosbekännelsen sker före dopet av den etiopiske hovmannen. Folket i Korneli hus trodde Petri predikan och fick genom tron den helige Ande. Sedan döptes de, helt enligt Jesu befallning.

 

Tron kommer av ordet och ordets frön sås i hjärtat och bär frukt. Därifrån kommer alla goda gärningar och inte av vårt eget görande. (Matt.13:23). När man tror så har man inget emot att döpas om man inte fått barndopet (Apg.8:37-38), eller låta sina barn döpas (Apg.16:15) När man tror så vill man lägga bort synden med sitt rätta namn. (1.Joh.1:9). När man tror vill man fira nattvard. (1.Kor.11:20). När man tror vill man framför allt lyssna till Herrens ord. (Luk.10:39). Får man allt detta vill man även sprida det vidare. 

 

Vad är det som skiljer människan ifrån Gud? Jo det är synden. Därför så får vi genom tron ständigt leva i syndernas förlåtelse. Var finner vi syndernas förlåtelse? Ja i dopet, nattvarden och i ordet. Lina Sandell hade lätt för att beskriva sitt hjärtas tröst i sin Frälsare: