Dopet
i syndernas förlåtelse
och äga all min frid och ro
i syndernas förlåtelse,
ty blott i denna fasta stad
jag lever lycklig, trygg och glad.
Amen! Så vill jag också tro.nn
Det kom några extra nn som inte ska finnas i min kommentar :)
Håkan,
Även om jag inte alltid skriver här på din blogg, brukar jag återvända hit med jämna mellanrum och läsa. Tack för att du delger oss din kunskap om Guds Ord, som jag tror är en gåva som du fått av Gud.
Intressant ämne som borde studeras och diskuteras mycket mer än vad det görs i våra sammanhang! Våra predikanter undviker nämligen ämnet medvetet (enligt en som citerade en annan och själv höll med!) och då måste vi få kunskap på annat sätt, te x bloggar!
När det gäller ämnet så håller också med i en hel del som du skriver, men ser också en hel del ologiska trådar, där man faktiskt kan utläsa sådant åsikter som ger helt motstående resultat!
Men innan jag gå in på det måste jag ställa några fler frågor, bara så jag verkligen förstår vilken åsikt du har om dopet.
Du inleder med en "sjävklarhet" där du i stort sett kommer fram till att alla barn är kristna från början.
Menar du verkligen att exemplet med Johannes som spratt till i magen, visar att ALLA barn var lika utvalda som Johannes?Vad baserar du detta på?
Den logiskt svåra frågan blir då: När kommer synden in i barnet, om det är heligt från början? Vid vilken ålder?
Gäller det alla barn, även till icke kristna föräldrar?
För oss som läsare blir slutsatsen att du anser tron vara mycket viktigare än dopet. Vad ÄR egentligen dopet för dig, och varför ska barn döpas alls om tron är det viktigaste, det borde väl snarare motivera vuxendopen?
I dopet får man syndernas förlåtelse, och den helige ande som gåva. Hur går det ihop med din åsikt att barn har den helige ande redan i moderlivet?
/Per-Eric Simma
Kan du också utifrån din syn på dopet
förklara för oss läsare vad som verkligen
sker i dopet?
Ditt sätt att argumentera som om dopet vore en mänsklig gärning - "Vi människor vill så lätt falla i att göra något för vår salighet. Man måste döpas för att bli salig,..." - har jag ofta stött på i laestadianska sammanhang. Jag begriper inte den argumentationen. På samma sätt skulle man ju kunna argumentera mot tron: man "måste" tro för att bli salig. Tron är något som finns i människan. Alltså är tron något som vi "gör".
Varför inte bara hålla fast vid att dopet är Guds verk och Guds gåva. Vi tar emot gåvan. Punkt slut.
Att säga att man "kristnar"barnen genom dopet är ett fint gammalt uttryck i vår kyrka. Väl värt att hålla fast vid.
Håkan skriver: "Jag har ingen syn på dopet, utan vi får låta den heliga skrift leda oss."
Det påstående är inte så enkelt som det låter, och jag menar nog att vi alla har vi en syn (dvs åsikt) om vad en viss text innebär. När du skriver att du inte har en egen syn på texternas betydelse, skulle det ju kunna tolkas som att du själv aldrig tolkar utan att du faktiskt VET vad det alla texter innebär, även i de fall vi andra känner oss osäkra?
Hur som helst så innebär ditt påstående om att alla barn tillhör Gud redan från början, att du då blir svaret skyldig när du ska förklara när synden kommer in i barnet.
Barn kan ju inte vara båda Guds barn och världens barn, de är antingen eller, annars blir det ju förklaringen ologisk och vår Herre är inte ologisk….
Anledningen att jag frågar efter denna ålder, är för att jag anser att den som har den synen på barnen, även måste förklara när de inte längre är Guds barn. Denne måste också kunna förklara om detta gäller för alla människors barn, eller bara för kristna. Varför är denna fråga viktig?
Ja, för det avgör ju faktiskt hur vi ska agera när vi möter nya människor och deras små och vuxna barn. Vi kan inte trovärdigt säga till människor att gör hur du vill, döp om du vill, att inget spelar någon roll.
Jag menar alltså att vi måste ha någon slags ordning på läran om dopet, så att vi kan lära ut till andra, och att säga att alla blir saliga på sitt sätt är ju knappast rätt sätt, däremot är det enklast för då behöver man inte fundera vidare..
/PEr-Eric
Vet ni då inte att vi alla som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom som han. Rom 6:3-5
Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 2 Kor. 5:17
När vi genom dopet blir vi korsfäst med Kristus. Vi begraver vår gamla människor och blir pånyttfödda/ uppstår till nya varelser. Tidigare användes dopgravar. Då klädde man av sig sina kläder innan man steg ner i dopgraven. Bilden att klä av sig den gamla människan. Steg ner i dopgraven/ steg ner till dödsriket. Uppstår ur dopgraven/ uppstår till nytt liv med Kristus. Då klär man på sig dopkolten. Guds rättfärdighets dräkt som vi alltid bär på oss. Dopkolten är samma som konfirmand kopan och prästernas kopa. Vi iklär den också när vi begravs. Då är det den vita dopkolten vi sätter på den döda i kistan. När vi genom dop och tro har mottagit Jesus Kristus som vår Herre skall vi också leva som nya skapelser. Vi är tagna ur ett sammanhang in ett nytt. Därför skall vi se på oss själva som Gud gör dvs som syndfria varelser. Heliga och rättfärdiga. Vår gamla natur får vi dras med också efter dopet, eller köttet som Paulus kallar vår gamla natur. Det är inte den delen vi skall låta få för stor betydelse. Vi är inlivade i Kristus och genom honom skall vi leva. Vi får med allt komma till Jesus. Både med vårt goda och vårt onda. De onda hör hemma i syndabekännelsen och allt det goda vi har är av Gud. I oss själva är vi ingenting. Vi ska låta det egna jaget förminskas och låta Gud växa inom oss.
"Ni ska lägga av er den gamla människan , som går under, begraven av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd" Skriver Paulus i ef 4:22-23
"Klä er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till" Ef 4:24
Gud är inte beroende av dop, han kan frälsa utan dop som han gjorde med rövaren på korset. Men vi ska ta emot dopet efter hans befallning så ska vi få del av Hans frälsning och få del av den helige Ande.
Sen förstår jag inte vad det är som skiljer laestadianerna från den allmänna kyrkan. Vi har alla fått samma ande att ösa ur och vi är införlivade i samma Jesu Kristi kropp. Vi är grenar i samma vinträd och vi ska vara lemmar varandra till tjänst. Då har det ingen betydelse om vi kommer från öst- västlaestadianer, svk eller baptistkyrkan eller vilken samfund vi hör till. Alla är vi i Kristus om vi bekänner honom som vår frälsare och Herre. Han är vägen, sanningen och livet.
"Vad jag menar är att ni alla säger: "Jag hör till Paulus" eller "Jag hör till Kefas" eller "Jag hör till Kristus"
Har Kristus blivit delad? 1Kor 1:12-13
Problemet i korint var att de inte förstod hur de alla hängde samman. Alla var de ett i Kristus!
Jag tror att det är samma problem i våra sammanhang också idag. Det som dessutom försvårar vår situation är att predikanterna är rädda för att förklara vad som sker i dopet. Eller är det så att de tar det för självklart att alla förstår.
Om vi förstår det så att vi genom dopet dör bort från den gamla människan så måste det förutsätta att vi föds till världen med arvssynd. Ett resultat av att Adam syndade.
Bibelord som kan kopplas ihop med arvsynd:
1 Mos 5:1 När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud.
Alltså syndfria , men tittar vi i vers 3 i samma kapitel ser vi vad den säger hur det gick till när Adams barn föddes.
" När Adam var 130 år gammal födde han en son som var lik honom, hans avbild, och gav honom namnet Set".
Alltså Adams son var lik honom själv. Detta var efter syndafallet.
Här finns ett embryo till det som kallas för arvssynd.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Joh 1:1
Varför säger man då inte att Gud frälser?
Judarna anser Guds namn så heligt att det inte får
uttalas. Är det så fortfarande eftersom man använder ordet istället för Guds namn?
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.
Ty den som är död är frikänd från synden.
När vi nu har dött med Kristus, är vår tro att vi också skall leva med honom.
Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom.
När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han lever, lever han för Gud.
SÅ SKALL OCKSÅ NI SE PÅ ER SJÄLVA: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Rom. 6:6-11
Med hälsning om Guds nåd och frid!
Linda Asplund