hkankerosblogg.blogg.se

Att sparka på den som ligger skadad, det vill väl ingen som har ett normalt förstånd göra i nyktert tillstånd. Jag har funderat på hur man kan hantera en kristen människa som hamnat i synd. Först och främst så måste man se synden i ett bibliskt perspektiv. Det finns synder som nämns med namn i bibeln, dels i Mose lag, dels av Jesus själv (t.ex. i bergspredikan) samt av apostlarna i de olika breven. Detta är viktigt då det i kyrkohistorien i alla tider har dykt upp synder som inte nämns om i bibeln, men har hittats på av bl.a. större eller mindre påvar i den så kallade kristna kyrkan. På något sätt luktar det maktbehov då man fyller på med synder som inte finns mellan bibelns pärmar, man vill ha koll på församlingen att den samlas kring en själv. Den som gör som jag säger är inne och den som inte gör så är utanför.

 

Det finns tre olika sätt att hantera en kristen som fallit i synd. Detta gäller dig i egenskap av förälder, dig som kompis och nära vän eller dig som syskon. Sist men inte minst gäller det predikanter, präster, konfirmationslärare och söndagsskollärare.

 

För det första kan man se och höra vad som görs och sägs och inte bry sig. Man lägger sig inte i, trots att man känner personen eller församlingen bra. Man är bekväm, eller så vill man stryka medhårs så att det inte blir obekvämt. Man kanske t.o.m. tänker att det är väl inte så farligt.

 

För det andra så kan man reagera väldigt starkt med ett dömande hjärta. Man ser en medmänniska ligga slagen av synden och börjar sparka på den som redan ligger. Man möter en syndare med mörka blickar och med hårda ord. Man skrämmer dem som lyssnar på predikan eller på undervisningen. Man tror att en som är rädd lyder bättre.

 

För det tredje så ser och hör man vad som händer, känner sig ledsen över det, bemöter och tilltalar den som fallit i synd med en mild blick och kärleksfull stämma. Man frågar mer än man tillrättavisar. Man leder den fallne till att märka sitt fall själv som Natan gjorde med David. Man upprättar med saktmodig anda som Paulus skriver i Gal.6:1. Framför allt så visar man på Jesu kärlek mot en syndare. Den tvivlande Tomas blev inte utkörd från församlingen. Nej, istället sträcker Jesus fram sina genomstungna händer. Så ska vi också göra. Vi ska samla alla kring Jesus och inte kring oss själva.

 

Blir du rädd om du plötsligt får höra en främmande röst tilltala dig på en obekant plats när det är mörkt? De flesta med sina sinnen i full funktion blir skrämda. Barn kan börja gråta och de äldre reagerar med flykt eller med att gå i försvarsställning.

 

Som kristen har man alltid fått lära sig att det är skillnad på den gode Herdens, Herrens Jesu röst och en främmande röst. Vill man följa Jesus, så längtar man att få höra Hans röst och följa Honom dit Han går. 

 

Vi som inte är pensionärer har ofta liten erfarenhet av fårskötsel och ifall man prövat på det, så har fåren ofta varit innanför staket. Innan staketens tid så gick fåren helt fritt, men de var tvugna att ha en som vaktade dem för vilda djur, ledde dem till bete och förde dem till friskt vatten. Den personens ämbete var herde. Det har berättats från de länder som den gamla fårskötseln fortfarande är i bruk, att många olika fårhjordar rör sig på samma område. Varje fårhjord har sin egen herde och det mest fantastiska är att när en herde kallar på sina får, så kommer inga andra får till honom än hans egna. Fåren har nämligen ett känsligt hörselsinne.

 

Jesus visste i Johannes 10, att den tidens människor kände till fårens egenskaper, därför var det passande att avbilda Jesu efterföljare som får. Han säger ju att "Jag är den gode Herden och känner mina får, och de mina känner mig". När Jesus vill beskriva hur Han ska samla de sina utanför Israel, så säger Han att "de ska känna Min röst". Alla som hörde detta och kände till fårens egenskaper, förstod vilken kraft det finns i Jesu ord. Till och med en del av hedningarna ska omvända sig. När människan har fått nåd att ödmjuka sig till hundraprocentigt behov av Jesus, så beskriver han i vers 27 hur en kristen är. "Mina får hör Min röst och Jag känner dem, och de följer Mig."

 

Den gode Herdens röst är en kärlekens röst, den lockar med mild stämma och den varnar utan att hota och skrämma. En som skadat sitt samvete och känner sig ensam, övergiven och utan hopp för sitt eviga liv, blir överlycklig när han eller hon får höra den gode Herdens röst. I Joh.14:20 säger Jesus att Han ska vara i oss. Hur känner vi att Jesus finns i vår nästa? Jo vi får höra den gode Herdens röst genom vår troende syster eller bror. En röst som frågar varför du är ledsen? Varför du inte kan glädjas i sång och Guds ords hörande? En röst som uppmanar till att resa dig upp och ta fast i Jesu genomborrade händer som sträcks emot dig för att lyfta dig ur syndens dike. Jesus vill lyfta upp dig och likt en fåraherde ta dig upp på sina axlar och bära dig så länge du inte orkar gå. Den gode Herdens röst är förlåtelsens röst att du i Jesu namn och i kraft av Hans försoningsblod får tro dig salig ända in i himmelen.

 

Skänk ock mig o Jesus denna lycka som fördriver otrons mörka kval!

Må din bild du i mitt hjärta trycka till försäkran att du mig utvalt!

Gode Herde tänk därpå att fåren samlade vid evangelii ljud,

känner blott av rösten och av såren dig sin Herre och sin Gud.

                                                          C.O. Rosenius sions sånger 205:4