hkankerosblogg.blogg.se

Att sparka på den som ligger skadad, det vill väl ingen som har ett normalt förstånd göra i nyktert tillstånd. Jag har funderat på hur man kan hantera en kristen människa som hamnat i synd. Först och främst så måste man se synden i ett bibliskt perspektiv. Det finns synder som nämns med namn i bibeln, dels i Mose lag, dels av Jesus själv (t.ex. i bergspredikan) samt av apostlarna i de olika breven. Detta är viktigt då det i kyrkohistorien i alla tider har dykt upp synder som inte nämns om i bibeln, men har hittats på av bl.a. större eller mindre påvar i den så kallade kristna kyrkan. På något sätt luktar det maktbehov då man fyller på med synder som inte finns mellan bibelns pärmar, man vill ha koll på församlingen att den samlas kring en själv. Den som gör som jag säger är inne och den som inte gör så är utanför.

 

Det finns tre olika sätt att hantera en kristen som fallit i synd. Detta gäller dig i egenskap av förälder, dig som kompis och nära vän eller dig som syskon. Sist men inte minst gäller det predikanter, präster, konfirmationslärare och söndagsskollärare.

 

För det första kan man se och höra vad som görs och sägs och inte bry sig. Man lägger sig inte i, trots att man känner personen eller församlingen bra. Man är bekväm, eller så vill man stryka medhårs så att det inte blir obekvämt. Man kanske t.o.m. tänker att det är väl inte så farligt.

 

För det andra så kan man reagera väldigt starkt med ett dömande hjärta. Man ser en medmänniska ligga slagen av synden och börjar sparka på den som redan ligger. Man möter en syndare med mörka blickar och med hårda ord. Man skrämmer dem som lyssnar på predikan eller på undervisningen. Man tror att en som är rädd lyder bättre.

 

För det tredje så ser och hör man vad som händer, känner sig ledsen över det, bemöter och tilltalar den som fallit i synd med en mild blick och kärleksfull stämma. Man frågar mer än man tillrättavisar. Man leder den fallne till att märka sitt fall själv som Natan gjorde med David. Man upprättar med saktmodig anda som Paulus skriver i Gal.6:1. Framför allt så visar man på Jesu kärlek mot en syndare. Den tvivlande Tomas blev inte utkörd från församlingen. Nej, istället sträcker Jesus fram sina genomstungna händer. Så ska vi också göra. Vi ska samla alla kring Jesus och inte kring oss själva.