hkankerosblogg.blogg.se

Detta är en enkel bild av hur förhållandet är mellan den nya människan och Kristus. Man längtar efter att få sitta vid Jesu fötter och höra Hans ord predikas. Man vill läsa Hans ord så ofta det blir möjlighet till det. Man vill inte delta i världens nöjen då man känner hur kärleken mot Kristus då kallnar. Man bryr sig inte ifall icke troende retas och smädar ens kärlek till Kristus, för denna kärlek kan och vill man inte dölja. Istället vill man så gärna berätta åt andra hur lycklig man är.

Det värsta som kan hända är att man säger, gör eller beter sig illa så att den man vill gifta sig med blir sårad och ledsen. Är det inte så att man gör allt för att ta reda på vad den andre tycker om och inte tycker om. I sitt kärleksförhållande till Kristus, vill den nya människan läsa och lyssna till Guds ord för att veta allt om Hans vilja.

Ifall man är rädd för att bli lämnad ensam strax före bröllopet, så försöker man nog inte testa hur mycket den man älskar tål. Nej, man försöker istället nästan överdriva sin kärleksbevisning. Omgivningen som inte upplever samma känslor, tycker nog att man mist förståndet. Ja de har nog rätt, inte är det ett naturligt förstånd eller förnuft som driver en förälskad människa. Lika lite kan förnuftet förstå den Helige Andens verkan hos den nya människan.

Låt oss med denna enkla liknelse ständigt påminnas om vad vi har och riskerar att förlora då sömnen vill trycka på då den gamla människan i oss vill med sina bundsförvanter, värld och djävul, förstöra vårt förhållande till vår blodsbrudgum Jesus. Visst längtar också du att snart få fira det himmelska bröllopet?

Då skall himmelriket bli likt tio jungfrur, som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. (Matt 25:1)

I denna liknelse så beskriver Jesus förhållandet mellan oss och Honom, som när vi väntar på att få gifta oss och fira bröllop.

De flesta vuxna människor har någon gång i sin ungdom eller senare i livet, upplevt förälskelse till en annan av det motsatta könet. För många av dessa har det lett till ett förhållande då känslorna varit ömsesidiga. Till slut har flera av dessa par blivit man och hustru.

När vi tänker på den tiden då två människor väntar på dagen då de ska vigas, är inte känslorna emot varandra som allra starkast just då? Man kan efter en veckas arbete sätta sig i bilen och resa många mil, trots fysisk trötthet, bara för att få träffa den man älskar. Man kan sitta instängd i ett rum i timmar för att ostörd få tala i telefon med sin käresta. Man kan förbruka sin sms-pott på mobiltelefonen på kort tid genom att ständigt skicka meddelande till den man längtar efter. Man struntar i umgänget med kamrater så snart tillfället dyker upp då han eller hon är i närheten. Man har en ständig längtan att få höra rösten och se sin älskade framför sig. De kamrater som inte är i samma tillstånd, förstår inte vad som tagit åt denne. De tycker att man beter sig barnsligt och börjar retas med den förälskade. Men inte bryr man sig om det, istället försöker man förklara hur ljuvligt det är att vara i detta tillstånd inför helt oförstående kamrater.

Fortsättning följer......

Vi vandrar på den smala vägen där lockelser finns på sidan om. När vi faller för en frestelse, börjar vi dra oss längre och längre bort från vägen för att nå frestelsens mål. Alla som fallit för en frestelse vet exakt hur man ska gå stigen tillbaka till vägen. Detta vill själafienden hindra på alla sätt. Istället för att lägga bort synden med sitt rätta namn, försöker han peka på genvägar för att slippa gå en obekväm omväg. Lyder man hans röst så går man vilse och till slut nekar man sin tro.

De andra som vandrar på den smala vägen har all orsak att som trossyskon och församling börja oroa oss om någon uteblir från gemenskapen. Alla har vi anledning att be för dem som vi saknar, att de skulle hitta tillbaka till vägen som leder hemåt.

Flickorna hade hört ljud från trafik på vägen, därför kunde de hitta tillbaka. Frågan vi alla var och en ska ställa oss idag: Finns det någon möjlighet för dem som söker efter hemvägen till himmelen, att höra ljudet från trafiken? Hur är det med mitt och ditt missionsarbete bland grannar, skol- och arbetskamrater? Hur är det med när- och fjärrmissionsarbetet i våra församlingar? Finns där ett ständigt trafikljud då vi är på väg till himmelen?

Knäpp dina händer, be vår Himmelske Fader att han skulle ge oss förnyade krafter till att skyndsamt hörsamma budet i den välbekanta missionsbefallningen som vår Frälsare gett oss. Du kan själv bläddra i din Bibel och läsa hur Evangelisterna redogör Jesu sista avskedsord innan sin Himmelsfärd. Snart kommer Jesus åter för att hämta oss hem. Varken du eller jag vill väl att någon vi känner, fortfarande då skall stå utanför.

Kanske du kan rekommendera denna blogg eller andra bloggar med kristet budskap till någon? Eller kanske kan vi låta någon ta del av inspelade tal och sånger från församlingarna? Borde inte radiosändningar med Guds ord sändas oftare från våra församlingar? Kanske någon kan få in några rader som en insändare i våra dagstidningar? Ja alla kan vi själva fortsätta att se efter möjligheter till missionsarbete.

När Gud hjälpt oss i detta, får vi inte glömma bort att ge Honom allena pris och ära som skänkt sin Helige Ande att leda oss i detta arbete.

Nej, dessa tre exempel är ingen rätt kärlek, utan vi måste se vad som menas med saktmodig anda. En kristen människa som fallit i synd behöver i första hand bli påmind om Jesu kärlek gentemot sig. Samtidigt som uppmaningen att lägga bort synden med sitt rätta namn skall man påminnas om med vilken kärlek man är älskad av Gud. Istället för att få lagens hårda kalla stentavlor på sin axel, lägger den uppståndne Frälsaren försiktigt sin hand, med ett synligt hål från spiken, på axeln. När den fallne upprättas på rätt sätt, är det såsom han känner något på sin axel och vrider sitt huvud för att se vad det är. Där ser han Jesu hand med hålet efter spiken. Då får han utbrista: - Min Herre och min Gud! Då brister hjärtat än en gång av genkärlek emot sin Frälsaren och en rätt ånger för felsteget infinner sig.  Då sker bikten utan tvång, man har ingen tanke på att byta egna gärningar mot nåden. Nej, man kastar sig handlöst i Jesu armar och tar emot förlåtelsen i Jesu namn och blod. Jesus har gjort allt, jag behöver inte tillföra något. Nu kan man tillsammans med medvandraren, med armarna om varandra ge nya löften och se fram emot målet. Snart kommer Han som komma skall, snart är resan slut och vi behöver sedan aldrig falla i synd eller upprätta någon mer.

Varför blir det så svårt att upprätta sin medbroder? Ja, det blir alltid svårt då man ska klara av allting själv. Tänk om vi kunde i ödmjuk bön knäppa våra hjärtans händer när vi bedrövas av den andres fall, då ska vi få se hur snart Herren vill hjälpa oss att hjälpa. Denne medbroder kommer med all säkerhet, ledd av den Helige Ande att stå till samma tjänst då vi behöver hjälp.

Nästa gång blir det en ny betraktelse.

Om du tycker att det jag skrivit är värt att läsa, tipsa dina vänner om min blogg!

Lagen är en tuktomästare till Kristus, är människan hos Kristus behöver denne ingen tuktomästare till Kristus när han redan är där. Risken är då stor att han leds från Kristus till egenrättfärdighet och bland annat blir bättringsgörandet från synden till en egen gärning som man vill visa för andra människor och inför Gud. Själafienden får en att tro att man blir en förträfflig kristen genom bikten och får oss att glömma bort att vi blir salig blott av nåd. Det finns risk att denne som blir slagen med lagens stentavlor börjar slå andra på samma sätt. Denne stackare blir snart varse om att han inte klarar av alla krav och istället för att möta Jesu ömma blick vid sitt misslyckande, vänder han Honom ryggen och blir en hård ordningsvakt bland kristna. 

fortsättning följer....

Vi hittar ingen uppmanig i skriften att gå tillväga på de tre övriga sätten, utan den som själv har upplevt Kristi kärlek emot sig själv, vill visa kärlek även emot sin nästa.

Så länge vi lever så vill själafienden slå sönder kärleken mellan Guds barn, om han lyckas med detta så söndras även kärleken till Gud. Detta kan vi läsa om på andra ställen i skriften.

Själafienden är nöjd om vi håller tyst och han försöker lura oss att bevara kärleken genom att inte riskera osämja om vi säger något till vännen som fallit i synd. Tänk dig själv, du ser någon rusa emot ett stup du själv känner till och undviker att ropa varningen. Är detta kärlek?

Själafienden är nöjd om vi viskar åt andra om medvandraren, han får oss till och med att lägga till lögner för att skvallret ska bli smakligare för den andres öron. Är detta kärlek?

Själafienden är också nöjd om vi luras av honom då han i en ljusets ängels skepnad leder oss att dunka lagens stentavlor på den andres axlar på det krävande sättet. Är detta kärlek?

fortsättning följer....

Vi läser i Galaterbrevets sjätte kapitels början: Käre bröder, om en människa råkar falla i någon synd, ni som är andliga, upprätta honom i saktmodig anda och se på dig själv att inte också du blir frestad.

Det finns fyra sätt att handskas med en situation som omtalas i texten. Man kan se och höra om en kristens fall och låta detta stanna vid en tanke utan att bry sig om att göra något. Man kan också skvallra om dennes fall till andra utan att gå till personen själv. Man kan även med hårda dömande ord, ett krävande sätt och arga blickar skrämma den andre till bättring under tvång.

Skulle vi varje dag, tillsammans med andra väl valda bibelverser, läsa denna vers, finns en stor möjlighet att vi hör den helige Andes uppmaning som påminner oss om Guds ords lärdomar. Detta resulterar till ett rätt sätt att bevisa broderlig kärlek mot sin nästa, drivet av den helige Ande. Man gör då som texten uppmanar, man upprättar honom i saktmodig anda.

fortsättning följer...