Sjunde saligheten
Saliga är de fridsamma, de som stiftar frid eller fridsgörare som det står i engelska och finska bibeln. Läser man Romarbrevet så förklarar Paulus hur man kan erfara den sjunde saligheten. I femte kapitlet skriver han att då vi har blivit rättfärdiga genom tron, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. När han beskriver de otrogna i tredje kapitlet så är ett kännetecken att de inte känner till fridens väg. En viktigt kärnpunkt i den bibliska läran är kännedomen om den gamla och nya människan. Här är Paulus klar i åttonde kapitlet, när han bland annat skiljer på köttet och Anden, dvs gamla och nya människan. Köttets sinne är död och Andens sinne är liv och frid. Återigen är friden kännetecknet hos den som leds av Anden i sitt liv.
I den praktiska kristendomen syns det att man leds av anden och Paulus fortsätter i Romarbrevet 14:19 med att uppmana de kristna att fara efter det som leder till frid och det som gör samvaron bättre mellan Guds barn. I Gal.5:22 får vi av Paulus en uppräkning av Andens frukter. Av de nio frukterna är frid en av dem.
Vi människor kan lätt missa det rätta sättet att verka för frid i församlingen eller i hemmen. Den köttsliga människan kan tänka att om jag inte varnar för synden så blir min nästa inte stött på mig. Börjar jag säga t.ex. att det är synd att fuska med skatten eller göra avdrag på skatten som han eller hon inte har rätt till, så kanske min vän blir sur på mig och då blir det osämja mellan oss. Jo, visserligen blir det lugn och ro om jag är tyst, men det är inte en frid efter Guds vilja. Om vi fortsätter att läsa Pauli undervisning i Fil.4:9 så ser vi var vi får friden ifrån. "Vad ni har hört, sett, tagit emot och lärt av mig, det ska ni göra. Så är fridens Gud med er". Det som Paulus undervisade var ju Guds vilja med oss människor. Jesus säger i sin bergspredikan att "inte ska alla komma till himlen som säger till Mig Herre Herre, utan den som gör min Faders vilja som är i himlen.
Att förkunna frid är det viktigaste, för Paulus säger i Rom.10:15 "O hur ljuvliga är deras fötter som förkunnar frid". Här menar Paulus fridens evangelium. Ett komplett evangelium är ett avslöjande av synden hos människan kombinerat med försoningens predikan om syndernas förlåtelse utan egen förtjänst, endast av nåd. Det har alltid farit fel i kristendomen då ett komplett evangelium saknats i förkunnelsen.
Slutsatsen med att stifta frid eller att vara fridsgörare, är att leda människor från ett dåligt samvete till samvetsfrid genom att berätta om vad Gud i sitt ord vill att vi ska göra och inte göra. Får människan dåligt samvete inför Gud och Hans ord, så ska vara beredda att använda lösenycklarna då människan bekänner sin synd och tigger om nåd. Vi får predika ett bibliskt evangelium att du får tro synderna förlåtna i Jesu namn och i kraft av Jesu försoningsblod. Vi läser ju i Kol.1:20 att Jesus stiftar frid genom blodet på Hans kors.
Vi ska inte lura människan att man kan bli kristen i ensamhet utan predikan om syndernas förlåtelse. Vi ser ju hur det gick för kvinnan med blodsjukdomen (Mark 5:25-34) som försökte med det i trängseln. Hon fick höra evangeliet av Frälsaren själv när hon offentligt bekände vad som besvärade henne. Jesus har själv sagt att när Han går bort skall Jag sända Hjälparen (den helige Ande) till er (Joh 16:7) Därför är Jesus genom Anden i oss och vi får predika evangelium till ångrande syndare. Med hjärtats tro blir man rättfärdig och med munnens bekännelse blir man salig.(Rom 10:10)
Kommentarer
Postat av: Jan Peter Ottosson
Tack !! Mycket fint och sant om friden. "Min frid ger jag er" säger Den som är liv och frid. Samtidigt går det att tala mycket om frid utan att på allvar inbjuda Jesus i våra egna liv. Människan i sitt naturliga tillstånd är inte riktigt kapabel till frid, som Du säger i ditt inlägg. Endast när Jesus Kristus själv får ta plats i oss blir det på riktigt frid och då är det inte min frid eller din frid utan Hans frid. Den enda frid vi åstadkommer är balanserad konflikt eller kontrollerade passioner - ytterst tillfälligt. Säg den frid som varar, brukar folk säga. Det stämmer. Vi kan kortvarigt tycka att vi har frid i gruppen eller församlingen eller kyrkan. Men det är en schimär. Kristus är frid i oss när vi öppnat dörren och Han verkligen får leva oss.
Svar:
Håkan Kero
Trackback
