Farsdagsbetraktelse

Dagens evangelietext passar bra till fars dag.(Joh.4:46-54) Mannen som jobbade hos kungen är ett exempel på en pappa som har omsorg om sitt barn. Det som berör äkta faderskänslor, är när ens barn mår dåligt. Visserligen tar det hårt när barnet är kroppsligt sjukt, särskilt om man tvivlar på att det ska överleva. Vad som är ännu värre, är när man som kristen pappa och mamma ser sitt barn må andligen dåligt. Barnet vill inte mer komma och lyssna på Guds ord i bönhuset, kyrkan eller ens på sommarmöten. Sången som ljöd så klart och vackert innan tonåren har tystnat. Reaktionen på frågan om han/hon ska med till bönhuset eller kyrkan skär som en vass kniv i hjärtat, total nonchalans och kanske till och med ett hånleende. Den unges vänner har bytts ut mot sådana som man aldrig sett eller bara hört talas om. Kanske har föräldern hämtat sitt barn från tråkiga platser där man hittat honom eller henne drucken eller drogpåverkad. Ja det är då som skuldkänslorna rasar över en pappa, varför har jag misslyckats så här?
 
Detta bibelställe visar oss pappor att vi alltid får vända oss i tro och förtroende till Jesus. Han har lovat att den troende som inte tvivlar skall få allt som han ber.(Matt.21:22) Vi pappor borde be om mer förstånd att förklara kristendomen för barnen medan de är små. Kanske vi borde ordna med föräldrautbildning i att enkelt förklara kristendomen för barnen. Många gånger får man höra att barnen säger att de inte förstår det som predikas. Detta är något som predikanter och tolkar måste ta som hemläxa, för barnens och ungdomarnas bästa. Även som pappa måste man stanna upp och prata med våra barn och fråga dem vad de har förstått av det som predikas. Den andliga betydelsen ska genom Anden förklaras i de ungas hjärtan, men de bokstavliga orden ska förklaras med ordkunskap. Vi tolkar ju från ett språk till ett annat för att en del av församlingen inte förstår. Dagens barn och ungdomar växer upp i ett samhälle där många ord sällan eller aldrig användes i vardagen, vilka man får höra i bönhuset och kyrkan. 
 
Som pappa kan man ge många gåvor eller pengar till sina barn, men tron kan vi inte skänka till eller tvinga på ett barn. Detta måste komma från Gud. Vi kan endast berätta om Jesu kärlek och låta den kärleken speglas via en svag förälder. Vi kan med ödmjuka och förlåtande sinnen visa vad vi fått från vår himmelske Fader och ge dem en aning om hur mycket Jesus älskat oss. Vi får visa dem vad Gud vill att vi ska göra och vad Gud blir ledsen över om vi gör.
 
Det bästa minnet ett barn kan ta med sig i tonåren och vuxenlivet, är hur skönt det var att få somna med ett gott samvete som huvudkudde och att de sett hur glada föräldrarna var när de fick predika barnets synder förlåtna i Jesu namn och blod.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag tror inte att vi som kristna föräldrar borde gå i nån föräldraskola för att kunna lära våra barn ,då går ribban redan för högt ,men vi får som föräldrar diskutera med varandra. I söndagsskolan lärs ju barnen på en barnslig nivå och när vi förklarar och sjunger om barnavännen jesus för barnen då får vi lämna allt annat i Guds hand

Svar: Alla har det inte lika bra som du har det. Tyvärr har inte alla föräldrar det så lätt att samtala med barnen. Skulle det räcka med söndagsskolan, diskutera, och sjunga sånger med barnen, hade det i dag varit problemfritt. Men som sagt det behövs mer, kanske inte för alla, men vi ska inte lägga ribbor i vägen för de svagaste.
Håkan Kero

2014-11-11 @ 17:46:40
Postat av: Hej

Håller fullständigt med dig Håkan i detta. Laestadius talade ju på ett sätt som folket på den tiden kunde relatera till och förstå. Han såg det vara mycket viktigt att tala så människorna förstod.

Självklart lämnar vi allt i Guds hand,det handlar inte om det. Men som förälder ska man ju görw det som står i ens makt,dvs på allq tänkbara sätt försöka förklara trons grunder. När så föräldern gjort de han kan, får han tryggt lämna över till Gud att ge växt.

Så Håkan är helt rätt inne på att som en förälder kan man inte göra FÖR mycket för att så ordet i barnen. Snarare är det väldigt lätt att göra för lite. Å lite lättjefullt säga, "jag har överlämnat det till Gud".

Jag tror ALLTING som syftar till att fördjupa barnets kännedom om Jesus är gott. Man kan helt enkelt inte få för mycket av Jesus.








2014-12-01 @ 09:00:07
Postat av: Hej

Sen gör det inte saken lättare för ungdomar och barn om man läser gamla översättningar och talar i ett liknande gammelsvenskt språk.
Att sen säga att anden förklarar ordet på hjärtat, man kan visst läsa å tala som man alltid gjort. Det håller inte. Om Laestadius hade hört att de språk man talar från predikstolen är helt olikt det språk som talas ute bland folk, hade han nog undrat vad det är frågan om.





Svar: Har tänkt skriva om språket som svenska predikanter och tolkar till svenska använder. Ber att få återkomma.
Håkan Kero

2014-12-01 @ 10:31:03
Postat av: Hej

Ang barn eller nära som lämnar tron, det kan man som enskild människa inte själv ta ansvar för helt. Det fanns ju många av dom som vandrade med läraren Jesus men ändå avföll.
Men vi är ändå kallade att göra det VI kan för att så ordet.

Svar: Läs om de fyra olika jordarna som såningsmannen sådde i. Det var samma säd men med olika skördar. (Markus 4)
Håkan Kero

2014-12-01 @ 10:36:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0