hkankerosblogg.blogg.se

En stjärnklar vinterkväll gjorde vi en promenad och jag förundrade mig återigen över Guds fantastiska skapelse när jag såg himlavalvet med alla stjärnor. Jag började tänka på hur underbart perfekt allting var skapat, hur årstider år efter år växlar i rätt följd. Tänk att allt som är dött och fruset under vintern, åter får liv när solen börjar värma på våren. Ja hur stort är det att solen finns? Denna himlakropp är perfekt placerad i förhållande till jorden så att vi ska ha ett gynnsamt klimat att leva i. Tänk på hur våra kroppar är skapade, en perfekt mix av olika molekyler som ingen kan förstå hur det igentligen fungerar.

 

Det som slog mig den kvällen var hur stark otron måste vara hos ateisten. Ju mer man läser och lär sig om allt vad vi ser av det skapade så kan man inte undgå att börja tvivla på skolböckernas beskrivning av en stor smäll, big bang eller vad man nu kallar det. Vilken stark otro man måste ha för att säga att allt har skett av en stor slump. 

 

Igentligen är det ett indirekt erkännande av Guds existens när vetenskapsmännen talar om miljoner och miljarder år för att beskriva utvecklingen från ingenting till dagens tillstånd. Särskilt när man tror på skapelseberättelsen så kan man se det stora i utvecklingen. Tänk att det som människans förnuft tänker sig hända på miljoner år, har skett på en sekund i och med att Gud sa ett ord.