Julberättelse
En julberättelse som tål att läsas varje jul:
Hieronymus julbetraktelse : (Hieronymus levde på 300-talet)
Så ofta jag blickar mot Betlehem, har mitt hjärta ett samtal med barnet Jesus. Jag säger: Ack Herre Jesus, hur du fryser och darrar, hur hårt du ligger för min salighets skull. Hur skulle jag kunna vedergälla dig detta. Då synes det som om barnet svarade; Jag önskar ingenting käre Hieronymus. Giv dig tillfreds. Jag skall bli ännu torftigare i örtagården och på det heliga korset.
Jag fortsatte att tala: Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigtvis få ge dig något. Jag vill ge dig alla mina pengar. Barnet svarar: Himmel och jord tillhör redan mig. Jag behöver inga pengar, ge dom åt de fattiga, så vill jag betrakta det som vore de givna åt mig. Jag fortätter:Kära Kristusbarn, det vill jag gärna göra, men jag måste få ge dig själv något. Annars skulle jag dö av smärta.
Barnet säger: Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga dig vad du skall ge mig. Ge mig dina synder, ditt onda samvete och din förtappelse. Jag svarar : Vad skall du göra med dem ? Kristus svarar mig: Jag vill ta dem på mina skuldror, och bära dem. Så att inte du själv behöver bära dem. De skall vara min härlighet och mitt herradöme; profeten Jesaja har förutsagt, att jag vill bära och borttaga alla dina brister.
Då började jag gråta och sade: Barn kära Kristusbarn, hur har du inte rört vid mitt hjärta ! Jag trodde att du ville ha något gott av mig, och så vill du bara ha det onda hos mig. Tag bort vad som är mitt och ge mig det som är ditt så att jag blir fri från allt och får försäkran om det eviga livet.
Kommentarer
Postat av: Jan Andersson
Amen!
Trackback
