hkankerosblogg.blogg.se

Vilken skräckupplevelse det skulle vara om man vore på resa i ett främmande land långt borta och plötsligt upptäcker att man tappat bort börsen, pass, returbiljett och mobiltelefon. Man skulle få panik och känna hopplöshet, helt ensam och ingen förstår mig och jag förstår inte vad någon säger.

 

De flesta som reser, i synnerhet de som reser ensam, har alltid känt oron att detta skulle inträffa. Varje dag kollar man väskan och fickor att allt är på sin plats. För hur skulle man komma hem utan alla papper i ordning?

 

Som kristen har man alltid lärt sig att vårt liv här på jorden är likt en resa i ett främmande land, det rätta hemmet är i himmelen. Datumet för hemresan är inte bestämt av en själv, därför ska man vara beredd att resa vilken dag som helst. Medan jag skriver detta får jag besked om att vår granne Elin rest hem till himmelen idag. Hon som fick sitt hjärtas pass stämplat med Kristi försoningsblod på ålderns höst. Hon var beredd, hon var ett levande vittnesbörd om vad en kristens resa innebär. Elin kände sig trygg i sin tro på sin personliga Frälsare, hon längtade hem till himmelen och ville samtidigt påminna sin omgivning om att vara beredda på sin avfärd. Ingen i hennes omgivning kan komma och säga på den yttersta dagen att: -Du visste men sa inget. Hon följde Jesu missionsbefallning genom att påminna om det viktigaste.

 

Vi får ständigt be vår himmelske Fader om en stark hemlängtan från detta främmande land. Då vi har hemlängtan blir det ännu viktigare för en själv att ha koll på att resehandlingarna är i ordning. O att vi skulle få höra mer om vårt hemland i våra bönhus och kyrkor. Låt oss flitigt sjunga de kära hemlandssånger och påminna varandra om att vara beredda och ha olja i våra hjärtas lampor. Hjälp oss käre himmelske Fader att vara ljus i denna värld och påminna dem som ännu inte har fått erfara försoningen för sina synder i Kristi namn och blod. Det är det enda visum som gäller när vi ska gå över gränsen till evigheten.