hkankerosblogg.blogg.se

Vi har ännu en gång fått höra en bibeltext i dagens evangelium där bibelns författare i allmänhet och Jesus i synnerhet beskriver Guds rike och dess verksamhet med en bild ur växtriket. Mycket är koncentererat i just Matteus 13. Men redan Jesaja fick bilden av människan ur växtriket, "allt kött är hö". 

 

Det  är en allvarlig och ständigt aktuell varning som Jesus vill ge oss i texten om åkern som hade blandning av vete och ogräs. Vi människor har i alla tider haft en benägenhet att sortera människor som kristna och icke kristna. Man vill hänvisa till olika sorters beteende som visar på vilken sida man kommer att stå på den yttersta dagen. Det kan vara typen av sånger som man sjunger, det kan vara Gudstjänstordningen, det kan vara klädsel och andra kroppsliga synbara olikheter och andra saker som människan vill kalla rätt och fel.

 

I bibeln så är fariséerna de som tydligast visade hur de ville sortera, inte kunde Jesu lärljungar vara riktiga Guds barn när de bröt ax från åkern på sabbaten enligt de skriftlärda. Inte kunde Jesus vara Guds son då Han botade sjuka på sabbaten. När Fariséerna såg lärljungarna äta med otvättade händer var Petrus, Johannes och de andra inte mycket värda. De blev mycket upprörda då de inte följde de äldstes regler. Vad säger Jesus åt fariséerna? Jo, "ni bortkastar Guds bud för att hålla människors regler".

 

Ibland kan bra saker som inte direkt finns beskrivet i Guds ord bli väldigt viktiga och då börjar man rycka det man tycker är ogräs innan skördetiden från Guds åker, dvs församlingen. T.ex. så var det en rödhårig man som sa åt en predikant att rökning var synd. Predikanten svarade att det står skrivet att rödhåriga inte har en plats i himmelen. Var står det? frågade den rödhårige. I versen efter där det står om rökning, svarade predikanten.

 

Det verkar som om det finns ett kontrollbehov över församlingen när man börjar göra som fariséerna. Man vill på något sätt styra församlingen med yttre regler som man hänvisar till tolkningar av bibelord. Aposteln Jakob varnar oss i tredje kapitlet för att försöka bli lärare i församlingen. Med regler som man tränger in mellan bibelns rader försöker man lägga betsel i munnen på församlingen så att de inte ska ledas av Guds Ande, utan styras av fariseistiska tömmar. Det räcker inte med Jesu bergspredikan eller med Apostlarnas varningar och förmaningar för synden, utan man vill bygga stängsel enligt egna ritningar för att ha kontroll.

 

En annan bild från naturen är elden som kan användas som liknelse. De som gjort militärtjänst och varit ute på övningar kommer ihåg alla nätter i tält. Där ordnade man en turlista för eldvakter. Vad hände under vintern om eldvakten somnade? Jo det blev kallt i tältet.

I denna mörka och kalla världens sista tid, är det ytterst viktigt att vi som församlingsmedlemmar ser till så att Guds ords eld alltid ska hållas brinnande bland Guds barn. Den värmer kalla hjärtan och lyser upp vägen till himmelen, den bränner allt som är främmande för Gud. Alla synder som vi av nåd får tro förlåtna i Jesu namn och blod, blir liksom uppbrända i en eld, ingen kan ta fram dem igen. Låter vi oss sövas av djävulens påhitt, så riskerar vi att elden slocknar. Då blir det kallt i församlingen utan Guds ord. Börjar vi sedan med egna brasor så kan de lätt bli för stora och då måste man stå långt borta från dem och fryser ändå. 

 

Därför ska vi flitigt be vår himmelske Fader om bibeltrogna tjänare i Guds rike. Vi ska ständigt be för dem som ställer sig eller sätter sig för att predika. Vi ska be Gud att Han sänder fler talare i sina församlingar. I dagens episteltext så läser vi att "låt Kristi ord rikligen bo bland er" (Kol.3:16)