hkankerosblogg.blogg.se

På bröllop sjunger man ofta en sång som börjar: "O gode Gud i himlen" I en av verserna sjunger man i en bön för brudparet att "låt nöden fostra dem". Det kan låta konstigt i mångas öron att man önskar nöd för brudparet, men det finns en djup erfarenhet hos den som diktat denna sång. Många äktenskap har räddats och blivit lyckligare då man gått igenom många prövningar.

 

Jag skulle vilja koppla denna bild till en kristens resa på väg till himmelen. Hur fostras vi för att komma närmare vår blivande himmelska brudgum? Jo även här är det nöden som fostrar bäst. Från början gäller det den som väcks i sitt otrostillstånd som vi ser i exemplet om den förlorade sonen.  "Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd."(Luk.15:14). Under vandringen som kristen på himlavägen lider den nya människan då köttet med hjälp av världen och djävulen tar överhanden i människan. När man med Andens hjälp med Guds ords stöd, upptäcker att man blivit lurad ut på svag is, d.v.s. hamnat i synd, så blir det nöd. Det blir nöd om den ödödliga själen, ska det bära eller brista denna gång? Man börjar ropa på hjälp. Denna nöd fostrar en kristen till att komma ännu närmare sin Frälsare. Stänger man däremot sina öron för Andens röst och vill man inte höra Guds ord, då finns en stor risk att man fortsätter längre ut på den svaga isen, utan att det blir nöd. Paulus skriver ju i 2.Kor.1 om den nyttiga bedrövelsen eller nöden för en kristen. T.o.m. hedningar kan hålla med om att det är lättast att njuta av hälsan, strax efter att man varit sjuk. Så är det också med syndens sjukdom som orsakar nöd och bedrövelse. Då allt har blivit förlåtet så finns orsak att tacka Gud.