hkankerosblogg.blogg.se

Det finns en bibeltext som passar när som helst under kyrkoåret, och det är Joh.3:16-18. Jag och du får läsa den personligen och då ändrar vi lite i texten. Läs högt för dig själv.

 

Ty så älskade Gud mig, att Han utgav sin ende Son på det att jag som tror på Honom, inte ska förgås utan få evigt liv. Ty inte har Gud sänt Sin Son till mig för att Han skall döma mig, utan för att jag skall bli salig genom Honom. Jag som tror på Honom blir inte dömd, men den som inte tror han är redan dömd, eftersom han inte trodde i Guds ende Sons namn.

 

Detta (även läst som det står skrivet) om något är en text om Guds kärleks väg som vi har som rubrik för Fastlagsöndagen. Den blir inte bättre om vi har en lång utläggning av texten. Bara att säga ja och amen.

Jag har med stor bedrövelse läst skrivelser om att barnen inte kan tro. Det är skrivet av sådana som kallar sig kristna och med alla medel försöker bevisa att det är fel att döpa barn. De säger att människan måste bekänna sin tro för att sedan bli döpt som vuxen. Har man inte förstånd att ta emot ordet så kan man inte tro det. Med detta som grund vill man bevisa att det är fel att döpa barn. En del går så långt att de påstår att barnen lämnas kvar när de troende vuxna tas upp till himmelen på den yttersta dagen.

 

Jesus godtar inte denna barnfientliga religionen. Vi kan läsa själva Jesu egna ord i Matt.18:6 "dessa små som tro på mig". I nästa kapitel ser vi hur de oförståndiga lärljungarna försökte köra bort barnen när Jesus skulle predika. Vad säger Jesus? "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty sådana hör himmelriket till".

 

När religionen hamnar 30 cm för högt upp, så går det galet. Hjärnan ska logiskt placera allt i sin köttsliga ordning och det passar inte alltid med Guds vilja. I ett annat sammanhang senare i samma 19:e kapitel säger Jesus att det som är omöjligt för människan är möjligt för Gud.

 

Vi har ännu en gång fått höra en bibeltext i dagens evangelium där bibelns författare i allmänhet och Jesus i synnerhet beskriver Guds rike och dess verksamhet med en bild ur växtriket. Mycket är koncentererat i just Matteus 13. Men redan Jesaja fick bilden av människan ur växtriket, "allt kött är hö". 

 

Det  är en allvarlig och ständigt aktuell varning som Jesus vill ge oss i texten om åkern som hade blandning av vete och ogräs. Vi människor har i alla tider haft en benägenhet att sortera människor som kristna och icke kristna. Man vill hänvisa till olika sorters beteende som visar på vilken sida man kommer att stå på den yttersta dagen. Det kan vara typen av sånger som man sjunger, det kan vara Gudstjänstordningen, det kan vara klädsel och andra kroppsliga synbara olikheter och andra saker som människan vill kalla rätt och fel.

 

I bibeln så är fariséerna de som tydligast visade hur de ville sortera, inte kunde Jesu lärljungar vara riktiga Guds barn när de bröt ax från åkern på sabbaten enligt de skriftlärda. Inte kunde Jesus vara Guds son då Han botade sjuka på sabbaten. När Fariséerna såg lärljungarna äta med otvättade händer var Petrus, Johannes och de andra inte mycket värda. De blev mycket upprörda då de inte följde de äldstes regler. Vad säger Jesus åt fariséerna? Jo, "ni bortkastar Guds bud för att hålla människors regler".

 

Ibland kan bra saker som inte direkt finns beskrivet i Guds ord bli väldigt viktiga och då börjar man rycka det man tycker är ogräs innan skördetiden från Guds åker, dvs församlingen. T.ex. så var det en rödhårig man som sa åt en predikant att rökning var synd. Predikanten svarade att det står skrivet att rödhåriga inte har en plats i himmelen. Var står det? frågade den rödhårige. I versen efter där det står om rökning, svarade predikanten.

 

Det verkar som om det finns ett kontrollbehov över församlingen när man börjar göra som fariséerna. Man vill på något sätt styra församlingen med yttre regler som man hänvisar till tolkningar av bibelord. Aposteln Jakob varnar oss i tredje kapitlet för att försöka bli lärare i församlingen. Med regler som man tränger in mellan bibelns rader försöker man lägga betsel i munnen på församlingen så att de inte ska ledas av Guds Ande, utan styras av fariseistiska tömmar. Det räcker inte med Jesu bergspredikan eller med Apostlarnas varningar och förmaningar för synden, utan man vill bygga stängsel enligt egna ritningar för att ha kontroll.

 

En annan bild från naturen är elden som kan användas som liknelse. De som gjort militärtjänst och varit ute på övningar kommer ihåg alla nätter i tält. Där ordnade man en turlista för eldvakter. Vad hände under vintern om eldvakten somnade? Jo det blev kallt i tältet.

I denna mörka och kalla världens sista tid, är det ytterst viktigt att vi som församlingsmedlemmar ser till så att Guds ords eld alltid ska hållas brinnande bland Guds barn. Den värmer kalla hjärtan och lyser upp vägen till himmelen, den bränner allt som är främmande för Gud. Alla synder som vi av nåd får tro förlåtna i Jesu namn och blod, blir liksom uppbrända i en eld, ingen kan ta fram dem igen. Låter vi oss sövas av djävulens påhitt, så riskerar vi att elden slocknar. Då blir det kallt i församlingen utan Guds ord. Börjar vi sedan med egna brasor så kan de lätt bli för stora och då måste man stå långt borta från dem och fryser ändå. 

 

Därför ska vi flitigt be vår himmelske Fader om bibeltrogna tjänare i Guds rike. Vi ska ständigt be för dem som ställer sig eller sätter sig för att predika. Vi ska be Gud att Han sänder fler talare i sina församlingar. I dagens episteltext så läser vi att "låt Kristi ord rikligen bo bland er" (Kol.3:16)

I söndags i vårt bönhus så sjöng vi den vackra sången "Jerusalem Guds helga stad" från sions sånger. Det finns en annan originalversion i en sångbok som heter Guds lov. Du kan även se den på internets bästa blogg med följande adress:

http://linasandell.blogspot.se/2010/04/staden-dar-ovan.html

 

 

Där kan du se att det  finns fler verser, bland annat följande:

 

Jag kan aldrig sluta förundra mig hur Lina Sandell lyckats få ett så komplett och hundraprocentigt bibliskt budskap i sina sångtexter. Här finns inget mer att tillägga, det är bara att läsa verserna en gång till och tacka för gåvorna Gud skänkt denna sångförfattare. Lägg gärna http://linasandell.blogspot.se/ som favorit på din dator eller mobiltelefon. Förutom alla kända sångtexter, så hittar du det mesta vad hon skrivit.

Vi fick under den helgen som gick, höra dyrbart Guds ord. Bland annat tog predikanten upp användandet av mobiltelefoner. Han riktade sig i synnerhet till de unga. Visst har vi ofta hört att djävulen är en tusenkonstnär och detta visar sig tydligt i denna tidens tekniska prylar. Förutom allt som kan visas och höras via internet i mobiltelefonerna, så har djävulen också kommit på att han kan få ungdomarna att spela oskyldiga spel eller sms:a med andra mitt under predikan i bönhus och kyrkor, med hjälp av mobiltelefonerna. Kan man lyssna medan detta pågår? Nej nog blir det sämre koncentration under Gudstjänsten då djävulens störningssändare är på via t.ex. ett spännande spel.

 

Även utanför bönhus och kyrkor vill djävulen att vi ska ha så lite tid som möjligt till hjärtats samtal med Gud. Allt icke kristligt som bjuds att lyssna på, se på och läsa tar tid från vårt umgänge med Gud då vi inte arbetar, studerar eller umgås med varandra. Tänk om vi mer skulle läsa och lyssna på Guds ord, sjunga psalmer och sions sånger under vår fritid. Sedan skulle man kunna i tystnad tänka på det man läst och hört. Det skulle bygga upp en allt starkare relation till vår bror Jesus. 

 

I första Moseboks femte kapitel läser vi bland annat om Enok, mycket nyttig läsning förresten. Kanske vi kunde ta verserna 21-24 som daglig andlig frukost varje morgon. Sedan gör vi som Enok gjorde istället för allt annat som roar köttet.

 

Jag kommer ihåg en lumparkompis som berättade om en hemsk upplevelse. Han var tvungen att hämta en bil ett par timmars resa hemifrån och den hade ingen radio eller annan musikspelare. Han var tvungen att åka ensam i total tystnad, han började tänka på döden och olyckor och vad som kan hända sedan. För honom var musiken ett bedövningsmedel så att han inte blev påmind om något religiöst eller tanken på livets mening. Jag tänkte då att: jaha, det är så djävulen tar hand om de sina med hjälp av musik.

I dag har vi fått höra hur Jesus med sin närvaro förgyller ett bröllop i Kana och hur Han förvandlar en publikan till den givmildaste Jerikobon som skådats.

 

Låt Jesus få vara alla hems store gäst, där Han får lära oss livets stora gåta, älska, glömma och förlåta. När vi får känna Jesu kärlek till oss själva, så lär vi oss att sprida den vidare till andra i våra hem och i den omgivning vi befinner oss i. Vi lär oss att inte ta illa upp om någon misslyckas och gör fel. Vi är snara till att förlåta, vi vill göra som Jesus själv, vi förlåter redan innan vår nästa bett om förlåtelse.

 

Tyvärr så härjar själarnas fiende djävulen även i hemmen, han är avundsjuk eller svartsjuk på vårt kärleksförhållande till Frälsaren. Han blev utkastad ur himmelen av Mikael och hans änglar, därefter lämnar han ingen lugn och ro till människor som väljer att följa Jesus. Han vill med alla medel hindra Jesu brud att fira bröllopet i himmelen. Det bästa han vet är att det blir osämja i ett kristet hem, för därifrån kan han fortsätta att sprida det vidare till församlingen. Vi kommer ihåg hur han fick Adam att skylla på Eva redan i det första syndafallet. Beskyllningar sprider bitterhet och bitterhet osämja och misstänksamhet.

 

Det enda stridsvapnet vi har mot djävulen är Guds ord och Jesu blod som runnit på Golgata. Låt oss därför flitigt läsa och lyssna till Guds ord och när vi blivit sårade i striden ska vi snarast anlita den store överläkaren Jesus som helar alla samvetssåren. Ja även i dag har vi rätt att få tro våra fel och brister förlåtna i Jesu namn och blod. Den bästa gåvan i ett hem är förlåtelsen och den har Gud skänkt oss genom att Han gett oss sin Son.

Ofta får man höra att det talas om "trons frukter", men har ni tänkt på att man inte hittar denna fras i bibeln. Däremot hittar man exempel på ordet som bar frukt när det hamnade i god jord, man hittar Andens frukter och man hittar rättfärdighetens frukt.

 

Varifrån har då begreppet "trons frukter" kommit? Jag får känslan att ibland (inte alltid) kommer detta ur en krav-kristendom. Man har inte tålamod med ungdomar eller en som nyligen kommit till tro och börjar tvivla på om han eller hon verkligen är kristen.

- "Det syns ju inte utanpå", säger man. "Var är trons frukter?", frågar man.

 

Tittar vi noga på vad som finns bland de tidigare nämnda frukter så ser vi i Gal. 5:22, att en av Andens frukt är tro och inte tvärtom. Ja nu ser vi att människan far lätt vilse i kristendomen om man börjar blanda förnuft och känslor,då blir det en tvärtom-kristendom. Det blir som en julgran. Den huggs ju av från sina rötter och tas in i huset, sedan hänger man på konstgjorda vackra frukter (egna gärningar) som glittrar och glimmar. Men i detta pynt finns ju inget liv. Man rycker ut Jakobs brevs ord ur sitt sammanhang och kräver gärningar ur en levande tro på ett fel sätt. Man läser bara några verser i kapitel två, men orkar inte till den sista. "Därför liksom kroppen utan Ande är död, så är tron utan gärningar död." Varifrån kommer Anden i kroppen? Jo den kommer genom tron på ordet (Apg 10:44). Ordet är det som ger frukt när det hamnar i god jord. En god jord är ett förkrossat hjärta utan egen kraft till att göra det goda, totalt misslyckad som rövaren på korset. När en sådan får höra ordet om sina synders förlåtelse och löftet om en plats i paradiset, så saknas inte varken tro eller gärningar.

 

Nej vi ska inte bli som en julgran, rötterna ska ju vara i bibelns ords mylla, därifrån ska näringen genom Jesus komma och sedan kan frukterna växa fram ur grenarna. Jesus säger: " Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i Mig och Jag i honom, han bär mycket frukt, ty utan Mig kan ni ingenting göra."(Joh.15:5).

 

Vi ska vara ytterst försiktiga med att kräva frukter ur ungdomar eller en medmänniska som just börjat bekänna sig som troende kristen. Vilka råd får vi i bibeln? Jo vi ser att Paulus planterade och Apollos vattnade. Vem gav växten? Jo det var Gud (1.Kor.3:6-8). Vi ska enbart komma fram med ordet, varna för synden, trösta med evangeliet och uppmuntra dem att tro.

Det sägs att om man vill hamna i oändliga diskussioner om tolkningar av bibeln, ska man börja med dopet. På något sätt känns det som att man ofta i detta sammanhang går in i diskussionen med en uppfattning och sedan söker stöd för sin uppfattning från bibeln. Sedan åker man slalom för att undvika bibelställen som inte passar för ens uppfattning. Om inte bibeln räcker till så går man till kyrkofäderna och hänvisar till bland annat Luther, oavsett uppfattning.

 

Det värsta jag läst i olika diskussioner och utäggningar är att ett barn inte är kristet före dopet. Om man sedan frågar vad som händer med barn som dött i moderlivet eller inte klarat sig i livet så länge att man hunnit döpa eller nöddöpa det, säger det att det ska vi inte ska grunna på det, för nog tar Gud hand om barnen.

 

Man har genom historien försökt  fixa egna uttryck för dopet, med att säga att man kristnar människan i dopet.

 

Man trixar med bibeltolkningar och nyare översättningar så att man får pånyttfödelsen att ske i dopet. Själva uttrycket att födas på nytt, visar ju att någon har fötts en gång förut, dött och sedan åter fötts igen. En som inte dött kan ju omöjligen födas på nytt. Dö från tron kan man endast genom att inte följa Jesus.

 

Det är alltid Gud som upptar människan som sitt barn och inte tvärtom. (Ps.139:13-16)

 

Det är alltid människan som lämnar Gud och inte tvärtom.

 

 

Tron kommer av hörandet av Guds ord och utan Guds ord inget liv och ingen tro. För att åter födas på nytt måste man höra Guds ord och tro det. Petrus skriver ju att de kristna är födda på nytt genom Guds levande ord (1.Petr.1:23). Tänk på att det var inte endast blod som flöt på Golgata, utan det strömmade även vatten då spjutet öppnade Jesu sida. (Joh.19:34). Vattnet finns inte enbart i dopet utan också i Kristi försoningsverk på korset. Jesus säger att den som inte blir född av vatten och Ande, skall inte komma in i Guds rike. (Joh.3:5). Aposteln Johannes skriver (1.Joh.5) att alla tre, Anden, vattnet och blodet är ett.

 

Förr ville barnmorskorna bada barnet när det var nyfött. Med bibeltolkningen att man blir född i dopet, vore det som om barnmorskan inte kallar barnet fött innan hon badat det. Se så tokigt det blir med förnuftets hjälp.

 

I nyårsdagens predikan i kyrkopostillan visar Luther att omskärelsen i gamla testamentet föregick dopet. Han skriver "Därför har Gud efter sitt löftes fullbordan, efter Kristi ankomst åt Abrahams säd gett ett nytt tecken, nämligen dopet." Han skriver också att "omskärelsen inte är ett avläggande av synden, utan det är ett tecken på detta avläggande, vilket sker genom tron allena" 

 

Till tröst för alla föräldrar som mist sina små innan dopet har skett, kan vi visa på att Jesus helgat moderlivet genom att födas av jungfru Maria, likaväl som Han helgat graven genom sin död. I Psaltaren 22:11 ser vi det. Ytterligare tröst finner man i den tidigare nämnda psaltarpsalmen 139. Johannes spratt till Elisabets mage då Maria hälsade på henne. Här ser vi att vi är Guds barn redan i mammas mage. Skulle inte Jesus gjort allt för oss från moderliv till grav, hade det varit ute med oss.

 

Vi människor vill så lätt falla i att göra något för vår salighet. Man måste döpas för att bli salig, man måste lägga armen om sin nästas hals och bekänna sin synd för att bli salig, man måste gå till nattvarden för att bli salig, man måste ge och göra något mera för att bli salig. Vad krävdes av Abraham för att bli rättfärdig? I 1.Mos.15:6 ser vi att tron på Herren var tillräcklig. Jesus säger ju själv i missionsbefallningen att den som tror och döps blir salig, men den som inte tror blir fördömd.(Mark.16:16). Återigen klart Guds ord att saligheten inte är beroende av annat än tron, annars hade Jesus lagt till dopets frånvaro till orsak för att bli fördömd. Jesus säger ju åt Bartimeus, "Din tro har frälst dig"(Mark.10:52). Man har till och med lagt åt sidan eller tagit bort en bibelvers (Apg 8:37), med hänvisning till att den inte finns i äldre grundtexter. Ändå har man hittat skrifter av våra tidiga kyrkofäder från år 180 e.kr, där man hänvisar till just denna vers. Just denna vers visar att trosbekännelsen sker före dopet av den etiopiske hovmannen. Folket i Korneli hus trodde Petri predikan och fick genom tron den helige Ande. Sedan döptes de, helt enligt Jesu befallning.

 

Tron kommer av ordet och ordets frön sås i hjärtat och bär frukt. Därifrån kommer alla goda gärningar och inte av vårt eget görande. (Matt.13:23). När man tror så har man inget emot att döpas om man inte fått barndopet (Apg.8:37-38), eller låta sina barn döpas (Apg.16:15) När man tror så vill man lägga bort synden med sitt rätta namn. (1.Joh.1:9). När man tror vill man fira nattvard. (1.Kor.11:20). När man tror vill man framför allt lyssna till Herrens ord. (Luk.10:39). Får man allt detta vill man även sprida det vidare. 

 

Vad är det som skiljer människan ifrån Gud? Jo det är synden. Därför så får vi genom tron ständigt leva i syndernas förlåtelse. Var finner vi syndernas förlåtelse? Ja i dopet, nattvarden och i ordet. Lina Sandell hade lätt för att beskriva sitt hjärtas tröst i sin Frälsare:

 

 

Så var det då åter dags att fira nyår. Vanligtvis så önskar man varandra ett gott nytt år, men många vill tillägga ett välsignat nytt år. Många gånger räknar man välsignelse som lycka och framgång och detta är ju ett bibliskt sätt att översätta ordet välsignelse. Ibland har den slutliga välsignelsen kommit genom prövningar. Vi läser ju om Job vad han fick gå igenom.

Det har berättats om en familj som levde på den tiden då skillnaden mellan liv och död var om man hade en ko i ladugården eller inte. Far i huset hade läst sin bibel och blev orolig när han läste om Job, bl.a. Job 5:17 och  i Hebr.12:6 att den Herren älskar den agar Han. Allt gick dem väl med deras enda ko och allt de sådde och skördade räckte till för att försörja familjen år efter år. Han undrarde om allt stod väl till.

En dag hittade dom kon död i ladugården. Ryktet om olyckan spred sig snabbt i byn, grannarna kom och ville trösta familjen och fråga vad de behövde. Istället för en sörjande familj så möttes dom av lovprisningar och tacksamhet till Gud. Pappan sa att nu vet han att Gud älskar dem då Han prövar dem med detta.

 

Ett bibelord vill jag ge mig själv och alla läsare för det nya året 2014 och det står skrivet i Ordspråksboken 10:22 "Herrens välsignelse gör en rik utan möda" Det vill säga att vi ska inte lita på våra egna prestationer och sedan vänta ifall Gud fyller på med välsignelse. Allt är Guds välsignelse, till och med arbetslusten är en välsignelse.

Vi avslutar 2013 med att tacka Gud för allt vi fått under året, för alla prövningar och alla soliga dagar vi fått. Vi får börja 2014 i Jesu namn med knäppta händer och be om Guds välsignelse varje dag.

 

Den största välsignelsen är ett gott samvete genom tron (vilken är en gåva ovanifrån) och sedan ett evigt liv i himmelen. I detta gäller verkligen orden "Herrens välsignelse gör en rik utan möda".

 

Ett välsignat nytt år till er alla.

Efter det senaste regeringsuttalandet om att tillåta präst och psalmsång vid terminsavslutningar, har återigen kraftiga reaktioner fått stor plats i media. Man skriver bland annat: "Befria barnen från Gud!". Man talar om det hemska att påverka de stackars barnen om sagorna från bibeln. "Låt barnen växa upp i en kristendomsfri skola och låt dem välja att följa Gud när de är vuxna" säger dom. Det verkar finnas en rädsla för att barnen ska föras vilse in i kristendomen.

 

Jag har pratat med många äldre som gått skola under 40- och 50-talet. De berättar om psalmsång och kristendomsundervisning flera gånger i veckan. Om kristendom skulle vara farligt så borde var och varannan 40-talist sitta i kyrkan eller bönhuset varje söndag. Hur tomt ekar kyrkorna i Sverige idag? Var är alla dom av kristendomen vilseförda 40-talisterna? Vad är de rädda för som ojar sig över skolavslutningar i kyrkan? Vad är två gånger per läsår, jämfört med varje vecka?

 

Är folk rädda för en kristendom som leds av bibelord och ger följande konsekvenser om de följs utan inblandning av mänskligt förnuft: 

- En värld med mindre splittrade familjer.'

- En värld med mindre könssjukdomar.

- En värld full av förlåtande hjärtan.

- En värld full av ångrande människor.

- En värld full av människor som vill hjälpa andra.

- En värld full av antirasism.

- En värld full av barn som växer upp i lyckliga hem.

- En värld full av nykterister.

- En värld med fler kärleksfulla människor.

- En värld med färre egoister.

- En värld med färre fördomar.

med mera.

 

Är det detta man är rädd för när kyrka och Gud kommer på tal?

 

Kom inte och säg att de finns hemska exempel bland kristna. Det vet jag. Men jag vill bara påpeka att ju mer bibelgrundad kristendom som lärs ut, desto mindre hemska exempel. De som kallar sig kristna och orsakar bråk och barnmisshandel utan ånger för det man gör, har inte läst och tagit till sig bibelorden i barnslig ödmjukhet.

 

Orsaken till elände i världen eller tråkigheter bland såna som kallar sig kristna, är bristen på rätt kunskap om bibeln. Det är djävulens största vinst om han får oss så långt som möjligt från Guds ords läsande, lärande och hörande.

 

En julberättelse som tål att läsas varje jul:

 

Efter senaste inlägget kommer andra minnen från ungdomsåren. Ett av de märkligaste jag fått uppleva hände under min militärtjänst som nittonåring. I vårt logement sov 16 grabbar och när ljuset släktes på kvällarna kunde vi diskutera i mörkret innan det var dags att sova.

 

En kväll började en del av gänget berätta om sällskapandet med flickor. En av pojkarna berättade om ett tillfälle när han hade två förhållanden samtidigt på olika orter. Det fungerade ända tills flickorna överraskade honom och varandra genom att samtidigt komma till en festplats när han hade en så kallad ledig helg från sina flickor. Det uppstod sedan en ganska hård debatt om ifall det var okay att vara otrogen sin flickvän eller hustru.

 

Mitt under diskussionen under en kort paus mellan argumenten, såg jag från sidan mig själv sätta mig upp i sängen där i mörkret. (Alla visste om att jag var kristen.) Jag började berätta för mina lumparkompisar om hur jag blivit uppfostrad i denna fråga. Jag berättade om hur ett förhållande mellan man och kvinna under sällskapstiden och senare i äktenskapet fungerar enligt den bibliska läran. Jag tog fram positiva exempel jag själv sett på nära håll i församlingen. När jag såg mig själv sitta där och berätta så var jag så förvånad att jag inte kunde koncenterera mig på vad jag hörde bli sagt. Därför kommer jag inte ihåg mer än delar av talet. Lika plötsligt som jag reste mig upp så lade jag mig ned efter att ha sagt det som skulle bli sagt. Eftrer några sekunders tystnad hördes en röst från en säng från hörnet: - Kero har nog rätt! Sedan var det tyst och ingen sa något mer den kvällen. 

 

Något liknande har inte hänt före eller efteråt i mitt liv. Det var en märklig känsla efteråt inombords. Ingen av kamraterna från vårt logement har efteråt kommenterat det jag sa. Det enda jag märkte efteråt var att de visade respekt för min tro resten av tiden i armén.

På ett bröllop blev jag påmind om en mycket speciell händelse från min ungdomstid. Det kändes lämpligt att berätta det på bröllopet då det var många ungdomar närvarande. Jag vill också dela med mig till läsarna om vad som hände, trots att det känns motigt att berätta om sig själv.

 

Under ungdomsåren studerade jag till lädertekniker (Apg. 10:6) och en av hemresorna från Tyskland skedde med tåg. När jag bytte i Hamburg, så klev ett gäng svenska ungdomar in i min kupé som också skulle hemåt. Två av flickorna hade varit på ett disco i Amsterdam och fått en drog som heter extasy i sina glas utan att veta om det. Effekten blev obehaglig och när de klarnat tog de första bästa tåg hemåt. En annan grabb hade varit i Tyskland och fått tag på hasch som han ville röka i gången utanför kupén. När han och de andra gick ut, lämnades jag och en av Amsterdam-flickorna kvar. Jag sa utan att tänka desto mer att: - Skönt att man inte behöver sånt där. 

 

-Vad menar du med det? frågade hon. Jag var då mer eller mindre tvungen att säga B när jag sagt A, så jag berättade om min uppväxt i ett kristet hem. Hon frågade en hel del och jag fick liksom plocka upp ABC-boken i kristendom för att hon skulle förstå. Hon visste lika mycket (eller lite) om Jesus som hon visste om Allah och Buddha. Efter ett tag blev det en stunds tystnad i kupén, sedan säger hon: -Vad orättvist att du fått växa upp i ett kristet hem! De andra ungdomarna kom tillbaka och det blev inga fler diskussioner på det andliga planet.

 

Själv har jag många gånger funderat på hennes ord: -Vad orättvist att du fått växa upp i ett kristet hem! Det som man upplevt som en självklarhet, blev plötsligt något stort och värdefullt. Jag hade fått en skatt som någon var avundsjuk på. Jag har många gånger efteråt känt mig lite skamsen över hur sällan jag varit tacksam över att jag fått födas i ett kristet hem. Jag tror denna erfarenhet i tågkupén var till nytta för mig.

 

Jag har inget emot att även andra får höra och läsa om det som hände mig, särskilt ungdomarna borde få höra detta. Så dela gärna med dig av denna berättelse till andra som vuxit upp i kristna hem.

En stjärnklar vinterkväll gjorde vi en promenad och jag förundrade mig återigen över Guds fantastiska skapelse när jag såg himlavalvet med alla stjärnor. Jag började tänka på hur underbart perfekt allting var skapat, hur årstider år efter år växlar i rätt följd. Tänk att allt som är dött och fruset under vintern, åter får liv när solen börjar värma på våren. Ja hur stort är det att solen finns? Denna himlakropp är perfekt placerad i förhållande till jorden så att vi ska ha ett gynnsamt klimat att leva i. Tänk på hur våra kroppar är skapade, en perfekt mix av olika molekyler som ingen kan förstå hur det igentligen fungerar.

 

Det som slog mig den kvällen var hur stark otron måste vara hos ateisten. Ju mer man läser och lär sig om allt vad vi ser av det skapade så kan man inte undgå att börja tvivla på skolböckernas beskrivning av en stor smäll, big bang eller vad man nu kallar det. Vilken stark otro man måste ha för att säga att allt har skett av en stor slump. 

 

Igentligen är det ett indirekt erkännande av Guds existens när vetenskapsmännen talar om miljoner och miljarder år för att beskriva utvecklingen från ingenting till dagens tillstånd. Särskilt när man tror på skapelseberättelsen så kan man se det stora i utvecklingen. Tänk att det som människans förnuft tänker sig hända på miljoner år, har skett på en sekund i och med att Gud sa ett ord. 

Visserligen står det klart skrivet i bibeln att den som utövar homosexualitet inte ska ärva himmelriket (1.Kor 6:9), men det finns ett ställe som förklarar orsaken till utövandet väldigt tydligt.

 

Vi läser i Romarbrevets första kapitel hur Paulus beskriver hur människan har avfallit från tron och inte ärar Gud (Rom. 1:20-23). Sedan fortsätter Paulus med följderna av otron och avguderiet som blir bland annat utövandet av homosexualitet. "Därför har Gud övergivit dem...." Alltså det är Gud som överger dem i skamliga lustar, så att det utövar det som är skamligt.

 

En del påstår att Gud skapat människan och har man dragning åt samma kön så är det av Gud ordnat. Men enligt detta ställe i bibeln så är människan skapad av Gud och har skamliga lustar och skamliga lidelser som Gud förbjudit att utöva. Men om människan överger Gud så överger Gud människan så att hon eller han utövar det som är onaturligt.

 

Tänk att man kan skylla på Gud ifall man utövar homosexualitet! Det var ju på grund av våra första föräldrar, Adam och Eva som synden kom då ormen, som förkroppsligade djävulen själv, lurade dem att inte tro vad Gud sagt. En del kallar utövandet av homosexualitet som vackert, det är ju kärlek, säger dom. Kommer du ihåg hur kunskapens träd såg ut i paradiset? Eva såg att trädets frukter var goda och trädet var ljuvligt att se på. (1. Mos. 3:6) Men Gud hade förbjudit dem att äta av trädets frukter.

 

I slutet av kyrkoåret blir vi återigen allvarligt påminda om att vaka. Jesus säger själv att vi ska vaka och vara redo, för vi vet inte vilken stund vår Herre kommer. (Matt. 24:42-44). Alla som varit barn och varit hemma med barnvakter då mamma och pappa varit på resa av någon anledning, kommer ihåg hur ivrigt man väntade när stunden närmade sig att föräldrarna skulle komma. Varannan minut gick man till fönstret och spanande mot vägen där bilen skulle svänga in mot vår gård. Man ville för allt i världen inte missa att vara hemma och beredd att möta mamma och pappa i dörren då de klev in. Det är inte konstigt att Jesus framställer ett barn framför de vuxna och uppmanar dem att bli som ett barn för att komma till himlen. Ett barns förhållande till sina föräldrar upp till en viss ålder passar alldeles utmärkt som bild av hur vårt förhållande till Kristus ska vara. Särskilt i dessa domsöndagstider när vi uppmanas att vaka och vänta på vår Frälsares återkomst.

 

I liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25, ser vi en stor skillnad mellan de förståndiga och oförståndiga. Det var brist på olja till lampan som skilde dem åt. Det var brist på den rätta längtan hos de oförståndiga, man hade annat som fyllde hjärtat. Jesus skiljer ju i föregående kapitel på den onde och gode tjänaren, den onde tjänaren säger tillsammans med de oförståndiga jungfrurna att inte kommer Han ännu, nog hinner vi njuta av världens sömn. Vi ser hur de förståndiga också omedvetet drogs med i samma sömn, de kunde inte hålla sig vakna fast de kämpade och försökte rusta sig med extra olja som skulle hålla dem vakna. Varför somnade de ändå? Jo, de var fortfarande i väntan, de var fortfarande här på jorden, de var fortfarande tudelade, de släpade med sig den gamle Adam, dvs köttet som strider mot den nya människan dvs Anden som är född av Gud. All skrift visar på hur ytterst svår den yttersta tiden ska vara, måhända ska Jesus finna tro på jorden? Tänk att en rättfärdig med extra olja med sig med knapp nöd ska bli salig.

 

Hur håller vi oss vakande och beredda? Endast genom att flitigt lyssna och läsa Guds ord. Många gånger kan även sånger och psalmer skrivna med ledning av den helige Ande vara en predikan. Extra uppväckande och uppiggande är de kära hemlandssångerna. Det värsta den svartsjuke djävulen vet, som inte får gifta sig med Jesu brud, är när vi likt Maria sitter vid Jesu fötter och lyssnar till vår Herres undervisning. Han försöker och lyckas locka Guds barn med läckra godispåsar, de smakar gott för en kort tid och man sätter lätt i sig för mycket av dem. När påsen är tom har man bara ont i tänderna och magen. Det känsliga samvetet mår inte bra och den enda medicin som hjälper är att lägga bort synden och mottaga syndernas förlåtelse. Om vi bekänner våra synder så är Han trofast och rättfärdig och förlåter våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1.Joh. 1:9). Så vandrar en förståndig jungfru i väntan på sin Brudgum. Tron kommer av predikan av Guds ord och det ljuvliga evangeliet om syndernas förlåtelse. Den rättfärdige ska leva av tro. 

Saliga är de barmhärtiga, ty det skall få barmhärtighet.

 

Som sagt så säger Jesus att vi ska vara barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Hur känner vi Guds barmhärtighet? Jo, Paulus beskriver det i Efesierbrevet 2 där han omtalar hur mycket Gud har älskat oss i sin rika barmhärtighet. Detta trots att människan gjort så mycket fel mot Gud. Hur kan vi få känna Guds barmhärtighet? Jo genom tron, endast genom tron på Gud. I vers åtta i samma kapitel säger Paulus att av nåden är ni frälsta genom tron. Trons frukt är total underkastelse inför Gud, inget har jag att byta mot Guds nåd förutom mina synder. Vi är frälsta av nåd, inte av oss själva och egna gärningar. Vi ska inte kunna ha något att berömma oss för.

 

Så genom tron får vi erfara Guds barmhärtighet. En följd av detta blir nästa trons frukt; att visa barmhärtighet. Då Guds barmhärtighet var att vi fått förlåtelse genom Kristi försoningsverk, så uppmanar Paulus oss att vara vänliga och godhjärtade (dvs barmhärtiga) mot varandra och förlåta varandra som Gud i Kristus har förlåtit oss. (Ef.4:32). 

 

Efter att Jesus lärt sina lärljungar att be Fader vår, så säger Han att Gud förlåter oss om vi förlåter andra människor. Men om vi inte förlåter andra människor så förlåter inte Gud oss. Här märker vi djävulens försök att söndra kärleken mellan kristna genom att leda oss i ovilja att förlåta. 

 

Av allt detta kan vi dra slutsatsen att barmhärtighet innebär ett förlåtande hjärta och sinnelag. 

Saliga är de fridsamma, de som stiftar frid eller fridsgörare som det står i engelska och finska bibeln. Läser man Romarbrevet så förklarar Paulus hur man kan erfara den sjunde saligheten. I femte kapitlet skriver han att då vi har blivit rättfärdiga genom tron, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. När han beskriver de otrogna i tredje kapitlet så är ett kännetecken att de inte känner till fridens väg. En viktigt kärnpunkt i den bibliska läran är kännedomen om den gamla och nya människan. Här är Paulus klar i åttonde kapitlet, när han bland annat skiljer på köttet och Anden, dvs gamla och nya människan. Köttets sinne är död och Andens sinne är liv och frid. Återigen är friden kännetecknet hos den som leds av Anden i sitt liv.

 

I den praktiska kristendomen syns det att man leds av anden och Paulus fortsätter i Romarbrevet 14:19 med att uppmana de kristna att fara efter det som leder till frid och det som gör samvaron bättre mellan Guds barn. I Gal.5:22 får vi av Paulus en uppräkning av Andens frukter. Av de nio frukterna är frid en av dem. 

 

Vi människor kan lätt missa det rätta sättet att verka för frid i församlingen eller i hemmen. Den köttsliga människan kan tänka att om jag inte varnar för synden så blir min nästa inte stött på mig. Börjar jag säga t.ex. att det är synd att fuska med skatten eller göra avdrag på skatten som han eller hon inte har rätt till, så kanske min vän blir sur på mig och då blir det osämja mellan oss. Jo, visserligen blir det lugn och ro om jag är tyst, men det är inte en frid efter Guds vilja. Om vi fortsätter att läsa Pauli undervisning i Fil.4:9 så ser vi var vi får friden ifrån. "Vad ni har hört, sett, tagit emot och lärt av mig, det ska ni göra. Så är fridens Gud med er". Det som Paulus undervisade var ju Guds vilja med oss människor. Jesus säger i sin bergspredikan att "inte ska alla komma till himlen som säger till Mig Herre Herre, utan den som gör min Faders vilja som är i himlen.

 

Att förkunna frid är det viktigaste, för Paulus säger i Rom.10:15 "O hur ljuvliga är deras fötter som förkunnar frid". Här menar Paulus fridens evangelium. Ett komplett evangelium är ett avslöjande av synden hos människan kombinerat med försoningens predikan om syndernas förlåtelse utan egen förtjänst, endast av nåd. Det har alltid farit fel i kristendomen då ett komplett evangelium saknats i förkunnelsen.

 

Slutsatsen med att stifta frid eller att vara fridsgörare, är att leda människor från ett dåligt samvete till samvetsfrid genom att berätta om vad Gud i sitt ord vill att vi ska göra och inte göra. Får människan dåligt samvete inför Gud och Hans ord, så ska vara beredda att använda lösenycklarna då människan bekänner sin synd och tigger om nåd. Vi får predika ett bibliskt evangelium att du får tro synderna förlåtna i Jesu namn och i kraft av Jesu försoningsblod. Vi läser ju i Kol.1:20 att Jesus stiftar frid genom blodet på Hans kors.

 

Vi ska inte lura människan att man kan bli kristen i ensamhet utan predikan om syndernas förlåtelse. Vi ser ju hur det gick för kvinnan med blodsjukdomen (Mark 5:25-34) som försökte med det i trängseln. Hon fick höra evangeliet av Frälsaren själv när hon offentligt bekände vad som besvärade henne. Jesus har själv sagt att när Han går bort skall Jag sända Hjälparen (den helige Ande) till er (Joh 16:7) Därför är Jesus genom Anden i oss och vi får predika evangelium till ångrande syndare. Med hjärtats tro blir man rättfärdig och med munnens bekännelse blir man salig.(Rom 10:10)

Började fundera på exempel på andlig fattigdom. Det bästa exempel man kan finna är rövaren på korset, han var så fattig andligt sett, så att han kunde inte ens fråga om han fick komma till himlen. Han kände sig inte värd till en plats i paradiset. Han hade ingenting att komma med, totalt misslyckad och ovärdig. Försiktigt ber han Jesus att tänka på honom när Jesus kommer till himlen. Tänk att rövaren trodde att Jesus var Guds Son och han hade tydligen hört att Jesus hade sagt att "Jag går till min Fader". Rövaren trodde på Gud, han trodde nog att andra var värdiga, men inte han själv. Man kan utan tvekan konstatera att han var andligt urfattig. Därför kunde Jesus säga att han fick vara med Honom i himlen, nu på en gång! Ja saliga är du, rövaren och alla hans vänner som inte har något annat att byta mot nåden än dina stora synder, d.v.s. andligt fattiga.